Jag har fått en sida på Wikipedia. Vem gör en sådan? Och varför? Jag misstänker att det är någon som läser den här bloggen, så ge dig till känna! Dessutom är en av länkarna tokig, den till Ljungskiles spelarinfo där det påstås att jag är född 2003 och inte spelat en match. Jag vet inte vad som är mest fel.

Min nya favorit Björn Ranelid i diskussion med bland annat Henrik Schyffert på SVT i går kväll. Det var underhållande. Vem är mest pretentiös eller något sådant var temat och Ranelid avrundade diskussionen med att säga att det han precis hade sagt var det klokaste någon sagt i svensk TV på 30 år. Jag tror att Ranelid lurar oss alla. Han är fullständigt medveten om vad han gör, hur det tas emot och vad vi anser om honom. Vi är grundlurade när vi skrattar åt honom, det är han som skrattar åt oss. Till nästa Laul Calling ska jag försöka få med Ranelid på ett eller annat sätt.

Svengelska fotbollsmagasinet FourFourTwo har listat årets bästa (allsvenska) fotbollskrönikörer. Listan toppas av konkurrentens reservbloggare och det är ett bra val, han är duktig.

Här topp fyra…

1. Johan Orrenius, Expressen.
2. Simon Bank, Aftonbladet.
3. Johan Esk, Dagens Nyheter.
4. Marjan Svab, Helsingborgs Dagblad.

…men sedan går det utför…

5. Mats Olsson, Expressen.

…för att inte tala om…

13. Mats Härd, Göteborgs-Posten.

…apropå SVT:s diskussion om pretentiösa människor, så här kommenterar konkurrentens reservbloggare sin utmärkelse för FourFourTwo:
 – Om någon tycker att jag är bra är det nog för att jag har ett bra öga för detaljer. Att jag kan förmedla en känsla från ett ställe. Som läsare gillar jag själv texter som tar mig med till platsen det handlar om. Jag vill veta vad som sägs, hur det ser ut, hur det luktar.

Starka L L L till Iron Man.

…och 84 000 tittare på en dag på Laul Calling – nytt rekord. Det börjar sätta sig. Om en vecka ska vi ha möte…då måste jag ha bestämt mig om jag ska fortsätta med det eller om det är läge att börja skriva för papperstidningen igen. Inget lätt beslut.