Jag hade aldrig hört talas om Jonas Jacobsson innan den här diskussionen började. Nåväl, han är säkert värd sitt pris – duellen med Doron Shaziri är tydligen en klassiker i Paralympicsammanhang. Jag läser på svd.se:
”Med bara 30 skott kvar i grundomgången låg Jonas Jacobsson nio poäng efter israelen Doron Shaziri – men nerverna höll och den svenske skytten samlade ihop sig i finalen och vann”.

…jag säger grattis till Jacobsson som alltså vunnit 16 Paralympic-guld sedan debuten 1980 men jag hade lagt min röst på Zlatan för på vilket sätt han avgjorde Serie A.

Nu läser jag att SVT:s Jonas Karlsson tycker att detta är ”ett viktigt erkännande som ger högre status åt idrotten för funktionshindrade”. Det kanske det är i teorin, men jag undrar om gemene man verkligen bryr sig mer om handikappidrott bara för att Jonas Jacobsson vinner ett pris som känns ganska mossigt, ärligt talat. Senast en fotbollsspelare fick bragdguldet var 1969 (Ove Kindvall). Sveriges VM-lag fick priset 1994 och Malmö FF 1979. Tre Kronor fick priset 1987, annars inga hockeyspelare i modern tid, trots att många varit framgångsrika i världens bästa hockeyliga NHL. Det känns som att bragdguldet går till idrotter och idrottare som ingen jävel riktigt bryr sig om. Men det är väl som Karlsson skriver, viktigt.

Till något helt annat; vet ni vad det här är?

…det är informationschef Nystedts passerkort till Svenska Fotbollsförbundets kansli i Solna. I Sportbladets händer. Nu jävlar ska här avslöjas saker.