Det hör inte till vanligheterna det som hände när jag skulle kliva på flighten till LA, alltså den långa elva-och-en-halv-timmes-flighten från Zürich.

Vi hade tagit oss genom sju säkerhetskontroller och skulle precis visa pass och boardingkort för femtonde och sista gången.
– Would you like to be upgraded to businessclass, mr Laul? sa tjejen i boardingen.
What?
– Would you like to be uppgraded to businessclass?
Why? How much is it?
– Nothing. We can offer you that.
Well of course.

Så byttes min sketna boskapsbiljett ut mot en businessbiljet och jag började traska mot planet. Men jag vände för jag förstod inte riktigt vad som hänt.
Sure it will not cost me extra?
– No no.
But why? Why me?
– It´s a gift from Swiss.
I love Swiss!

När Blanco och Leffes stand in förstod vad som hänt försökte de också bli uppgraderade men i den här världen är det skillnad på folk och folk. Tillsammans med TT-Skiöld fick de lomma bak och sätta sig bland getterna.

När jag hade satt mig i min elektroniska stol som gick att fälla i alla vinklar kom en värdinna och undrade om jag ville ha champagne:
Har påven lustig hatt? tänkte jag och svepte glaset med Brut Mosaïque Jacquart Reims i en mun och bad direkt om ett till.

Benutrymmet i businessclass är värt ett eget kapitel. Till och med TT-Skiöld, som är lång och grov, hade fått plats utsträckt. Vi hade hade kunnat köra en innebandymatch framför mitt säte.

Till varje stol fanns en platt-TV som jag tyvärr inte fick igång. Jag viftade dit värdinnan som hade en del problem innan hon lyckades.
– I´m sorry, sa hon, but it´s my first day in businessclass.
Same for me, sa jag och var nära att göra en highfive med snubben i stolen intill.

Efter en trerätters och ett par glas rött kände jag mig som rikemanstjejen från Grekland i Pulps Common People:
”I said ’pretend you’ve got no money’,
she just laughed and said,
’Oh you’re so funny.”

Ungefär så.

Nu är vi framme i LA efter den behagligaste långflygningen jag varit med om. Som jag skrev tidigare hade vi bokat en mindre stridsvagn, men den fanns av någon anledning inte inne. Då krävde vi en ännu större till samma pris och det fick vi…

…detta hangarfartyg till bil är en Chevrolet Suburban med 5,2-litersmotor som drar 7 liter milen om man stampar på rätt pedal.

Den tog oss genom LA:s kvällsmörker till Santa Monica och Embassy Hotell. Där ska jag nu placera mig i badkaret, sedan sova. I morgon måste vi ju faktiskt jobba lite också.