Det var 20 minuter kvar av av Milanoderbyt när jag kom hem. Inter ledde med 2-1. Hann knappt sätta mig ner i soffan, ännu mindre lägga graniten på plats innan Inzaghi kvitterade till 2-2.

Vilken hemkomst! Att få mötas av denna fantastiska mans glädje.

Nu blev det motsatsen – en rasande Inzaghi såg målet dömas bort för offside. Korrekt dömt enligt regelboken men det borde naturligtvis ha godkänts ändå.

Kaninen skötte bloggen under tiden jag var borta, tack för det. Har läst igenom inläggen men tycker inte att det är något vidare. Hon borde hålla sig till att granska maktkampen om svensk idrott i stället.

Veckans tidningar i en hög på mitt skrivbord. Noterar att systrarna Elm tog plats från start mot Österrike och att framför allt Rasmus skötte sig med den äran. Utan att ha sett matchen tror jag ändå att att Viktor ligger närmre en startplats mot Portugal. Men hur man än vänder och vrider på det kommer vi att luta oss mot Elm gånger två tidigare än ni anar.

…skämt åsido. Kanien axlade det oerhörda ansvaret att hålla liv i min blogg på ett imponerande sätt. Jag hade knappt gjort det bättre själv.

Jag har åkt snowboard i Val Thorens i en vecka. Vi snackar off pist med lavinsändare och spadar och rep i branter där ingen mänsklig varelse nånsin satt sin fot. Förutom en och annan Yeti fanns här bara klippor och snö innan vi nådde slutdestination vid bergets fot. En upplevelse.

Snart stora saker på gång.