Apropå Jan Guillou så räddade min vän och kollega Johan Flinck mig precis från ett framtida missöde.

När jag drog historien svenska media uttalade jag Jan Guillou som Jan Giljo.
– Gijo, inte Giljo, sa Flinck.
Jag kallade honom bara Jan.
 – Det var nog en jäkla tur det.

…annars hade vi antagligen fått sätta upp en helt annan lapp.

Gick bort för att ta mig en apelsin och hörde en välbekant röst i närheten av kaffeautomaten – Jan Guillous.
En sådan här chans kan jag inte missa, tänkte jag:
Dig måste man ju hälsa på när vi är under samma tak, Robert heter jag och jobbar på sporten.
Guillou såg lite förvånad ut men sträckte fram handen.
– Sporten sa du? Det heter inte ”svensk media”, det heter ”svenska media” eller ”svenska medier”.
Brukar vi skriva svensk media?
– Ja. Så sätt upp en lapp.
Sedan drog Jan Guillou en story som jag inte riktigt hängde med på, det var något med latin och engelska och franska och det gick ganska fort.
Slutsatsen:
– ”Svenska media” eller ”svenska medier”. ”Svensk media” kan möjligtvis bara Fredrik Lindström gå med på.
 
Lappen är härmed uppsatt.

Har känt mig trött och hängig under dagen eftersom jetlagen vägrar släppa. Men det var fram till jag läste Örebro-målvakten John Alvbåges blogg.

Alvbåge – en skön snubbe som både kan ta och dra ett skämt – var ju även med i januaritruppen och höll nollan mot Mexiko efter en stabil insats. Han skriver riktigt roligt om mig – jag tackar för käftsmällen som fick mig att vakna till.

Det är precis så här spelarbloggar ska fungera; när de levererar sin syn på det vi i media rapporterar om.

Det verkar till och med som att mina krönikor fungerande som landslagets tändvätska inför Mexiko-matchen. Och Alvbåges blogg fungerar som tändvätska för mig! Han ska aldrig mer få se en knubbig Lauler i för liten t-shirt. Men jag skyller allt på den dåliga maten i USA och att vi hela första veckan bodde på ett hotell som saknade gym.

Ännu en födelsedag över, den trettiotredje, och den går knappast till historien. Vaknade kvart över tre, jetlagad som en månsändare. På med mjukisbrallan, ner till greken, gyros i frigolitlåda, hem till Liverpool-Chelsea och Lazio-Milan.

Beckham hyllas väl överallt nu, med all rätt. Ändå handlar diskussionen ofta om att han är överskattad, och det har den gjort ända sedan han kom till Real Madrid 2003. Jag var utsänd på hans första El Clásico och tycker samma sak nu som då: Beckham är snarare underskattad som fotbollsspelare.

…men läs inte krönikan. Jag blandar nämligen ihop Becks med en öl. Jag skyller på att det är över fem år sedan.

TT-Skiöld vill inte få Djurens Brevlåda efter sig och förtydligar att han inte lustmördade räven. Den var påkörd av en bil och svårt skadad när han höjde kamerastativet.

I dag är det galakväll i Stockholm. Eller i alla fall för alla bloggare. Broder Birro, Baraben, Rydström, Svab och kompani på Henkeborgs Dagblad eller jag – vem vinner priset i kategorin Bästa sportblogg? Det får vi reda på någon gång runt klockan åtta. Jag hoppas att det inte blir jag, har nämligen ingen större lust att gå upp för att hålla ett förbannat tal.

Min vinnare, nu när inte Ledstjärnan är med (som alltså är en riktigt bra bloggare men lite sämre i TV): Rydström. Det är mycket snack om att bidra med något nytt och i samlingen ovan är det väl bara Rydström som står för något nytt; nämligen ett inifrånperspektiv.

Till sist; kul kommentarduell till mitt hyllningsinlägg om Ingo:

C-J Varför ens hylla boxare? Skitsamma hur bra dom är… Ska vi hylla alla andra som är jävligt bra på att göra idiotiska saker också?

DP Bra ide, C-J Vi kan börja med att hylla dig!