För första gången sedan Mikael Pernfors klassiska 2-3-förlust mot Pat Cash, det kan ha varit 1987, satt jag naglad framför en tennismatch, nämligen Andreas Vinciguerra mot den här israelen. Det var så klart riktigt spännande även om det hela tiden kändes som att israelen skulle vinna till slut.
 
Fråga två: vilka var människorna på läktaren? Kan någon ge sig till känna? Här har det tjatats i veckor om att ingen publik var tillåten, men jag är ganska säker på att det fanns både en svensk och en israelisk klack på plats. Jag sätter upp detta på listan ”Saker man inte riktigt förstår”, tillsammans med 20-siffriga OCR-nummer och varför nikotintuggummin endast gick att köpas på Apoteket fram till 2008.

”Låt den rätte komma in” var en briljant bok, filmen var inte heller dålig, starka L L L.

Henok Goitom har länge stått på gränsen till att få en chans i landslaget, nu är han över den och träningsmatchen mot Serbien blir ett utmärkt tillfälle att testa Goitom. Lägligt nog hade Grann Garå en intressant intervju med honom i söndagens SvD.

Milan värvar Ronaldinho, Kaka, Pato, Beckham och allt vad de heter, men i går det var det Pippo Inzaghi som gjorde alla tre målen mot Atalanta. Jag inbillar mig att han firade vart och ett av dem som Pippo alltid firar sina mål – med en fullständigt gränslös kärlek till fotboll och sig själv. Man måste älska den mannen.

Metallica ställde in sin spelning i Globen i går och på aftonbladet.se fanns ett TV-klipp om detta. Men vad mötte mig när jag klickade på länken…jo Ledstjärnan med freestyle mimandes till någon låt som en del i en Svenska Spel-reklam. Ska han dra in stålarna till Laul Calling också? Det vore ganska roligt.