Det finns en sak med att vara journalist som är värre än det mesta; det är när offentliga personer blir sjuka och hur du då måste rapportera om det. När människor som inte alls förtjänar det drabbas av en svår sjukdom. Ingen människa förtjänar att bli svårt sjuk, men när det drabbar en hedersman som Klas Ingesson känns det alldeles extra för jävla jävligt och åt helvete.

Vi hade med Klabbe i vårt program nyligen, han var sjuk när han gjorde den här intervjun men visste då inte omfattningen. Klabbe ville ställa upp, han ville hylla en medmänniska som betydit mycket för hans karriär, han ville hylla Tord Grip, han hyllar Tord på ett otvunget, ärligt och självklart sätt, därför att Klas är en rakt igenom varm och vacker människa. Ord betyder något och jag tycker det är för jävligt att han ska åka på den här skiten.

Tord ringde upp mig dagen efter programmet och bad mig framför ett djupt tack till Klas för de varma ord han fått. Jag är i dag glad att jag ringde det samtalet därför att ord betyder något.

Vi visste om sjukdomen sedan en tid, jag pratade med Klas mamma och Klas fru i onsdags kväll, de bad oss att inte skriva om det innan Klas själv var redo att prata. Självklart respekterade vi det, vi har en chefredaktör som har en klar linje: namnge offentliga personer som vi vet har begått brott men respektera de offentliga personer som blir sjuka. Jag tycker det är en bra linje. Vi väntade till Klas själv skickade ut sitt pressmedelande via TT.

Det är så klart inget roligt samtal till en mor eller fru som kanske ska förlora sin son, sin make – vem fan vill ringa det samtalet? – men ni som mejlar och undrar varför vi ringer måste förstå en sak: vi ringer för att vi ska veta hur vi ska agera. Jag hoppas och tror att både Klas mamma Lillian och Klas fru Vicky tycker att vi skötte det här på ett bra sätt.

Du hamnar också som journalist i ett läge där du genom dina samtal informerar andra, jag pratade med Klas bästa vän från -94-laget, Anders Limpar, i onsdags, han hade ingen aning, han blev så klart helt förstörd. Anders vill inte uttala sig, men det tog hårt på honom. Det kan inte varit meningen att just Klabbe skulle drabbas av det här.

Det finns nog ingen fotbollsintresserad svensk som inte hoppas att ”Baltikums Maradona”, det var så han kallades av amerikanska kommentatorer under VM -94, ska klara den här matchen också, så som han gjorde så många gånger på mittfältet i Blåvitt, i svenska landslaget, i Bologna.

Klas Ingesson var under sin karriär en felaktigt kritiserad och underskattad fotbollsspelare, han var ordinarie när Sverige tog sitt historiska brons i USA, han är framför allt en människa med integritet och värme, en kämpe på alla plan, vi kan bara hoppas att han går segrande ur den här fajten också.