Det blev inte 1-1, det blev inte ens 2-2, det blev 2-1 till Italien och det är klart att man kan säga att det var orättvist men samtidigt; visst är den italienska fotbollen underbar på sitt sätt med maskningar, extremdefensiv och två kliniska avslut på två målchanser. Det är fotboll på sin spets, som handlar om att vinna.

”Såga filmaren Pontus Wernbloom”, skriver folk. Tänker jag absolut inte göra. Filmningar är en del av spelet, jag hyllar Wernblom för att han fick Balotelli utvisad. Mer sådant så kommer det att gå bättre för våra landslag, vi måste vara lika cyniska som våra motståndare.

Jag sågar Jörgen Lennartsson i stället: varför stod Sverige kvar med fyrbackslinje mot en halv italiensk forward i andra? Varför byttes en vänsterback in mot en mittfältare vid underläge 0-2? Tycker i och för sig att Martin Olsson gjorde ett bra inhopp men någon fruktad målskytt är han knappast.

…det där var förresten ingen sågning, mer några frågetecken.

Jag tror det var Bjärsmyr som sa det efteråt: ”Vi har spelat två matcher och varit det bättre laget i båda. Därför känns det rätt bra inför Serbien-matchen”. Det här sa Bjärsmyr innan vitryssarna gick och spelade 0-0 Serbien. Det ser alltså ganska ljust ut för det unga landslaget.

Å andra sidan; i EM 2008 räckte det med kryss mot Ryssland, ni minns hur det gick. Inte alls.

Å tredje sidan; Serbien springer inte lika snabbt och mycket som ryssarna. Inte alls.

Blev en hel del artiklar till tidningen, skickade den sista precis. Klockan är snart halv två och NU ska jag gå och lägga mig. Ve den som väcker mig före halv tolv.