Svenska Fotbollförbundet fortsätter på sin nya linje; att välja den enkla vägen.

Efter att Kim Christensen friats för sin ”stolpflytt” kom Hammarby ganska lindrigt undan med 80 000 kronor i böter, vilket jag i och för sig inte har några större synpunkter på, medan Wanderson frias helt.

När det gäller Wanderson kan man tycka väldigt mycket, det mesta har jag redan uttryckt, jag ser domen som ett resultat av att förbundet underkänner sitt eget regelverk och styr upp det till nästa säsong. Nog om detta för tillfället.

Efter ett år av stridigheter mellan Djurgårdens ”nya” styrelse och den ”gamla” gjorde Tommy Jacobson och indirekt Bosse Lundquist en sista attack fyra omgångar från slutet. Är det bara jag som reagerar på att Hans Backe används som bete i kampanjen först fyra omgångar från slutet? Om detta gjorts på ett hyggligt sätt mot föreningen, nuvarande ledare, spelare och supportrar skulle förslaget givetvis ha kommit i somras – eller åtminstone vid förra landslagsuppehållet. Vad kan Backe bidra med som ”rådgivare” nu, med fyra matcher kvar? Hela historien stinker, å andra sidan petades Lundquist och Jacobson bort på ett för föreningen minst lika negativt sätt i fjol. I den här soppan finns inga vinnare och ingen är fri från skuld men Djurgårdens IF är den stora förloraren. Jag förstår heller inte att Backe satsar en del av sitt anseende genom bli en av ingredienserna.

Veckans Laul Calling är inspelat, temat är vinna eller försvinna inför ödeslandskamperna och därför bjöd vi in Johan Mjällby – en av de största vinnarskallar svensk fotboll haft. Med hjälp av Mjällby går vi igenom vilka som egentligen är av det rätta virket i dagens landslag, ta del av diskussionen från klockan 12.00 i morgon.

I morgon ansluter jag också till papperets bevakning inför ödesmatchen på Parken.