Zlatan gjorde presskonferens i Barcelona i dag och han säger några saker som är riktigt intressanta:

– Visst är det en ära att spela i landslaget, men jag har nått en nivå när jag känner att jag inte får ut något av det. Jag lägger energi på något som inte ger mig något tillbaka. Det är svårt att känna motivation när det inte finns några viktiga matcher att spela.

Här kan vi konstatera att Zlatan nått en nivå där det inte ger honom något att spela träningslandskamper. Det är säkert sant men…kan det inte ge landslaget något då?

Finns det inte en poäng i att spela ihop ett nytt lag, ett nytt spelsystem, att bli samspelt med övriga spelare? Eller är ett landslag ett självspelande piano bara för att det är ett landslag?

Zlatan har ju inte riktigt fungerat i Blågult på ganska länge och en väg för att börja göra det vore kanske att delta i träningslandskamperna. Framför allt nu när något nytt ska byggas – och just det är en viktig poäng i sammanhanget och skillnaden mot Henke och Ljungberg som också nobbade träningsfajterna (på ett mindre ärligt sätt).

Tack och lov resonerar inte alla superstjärnor så här, vilket annars vore början till det definitiva slutet för landslagsfotbollen. Eller vad är nästa steg – att de största bara kommer till EM och VM – kvalen får andra sköta?

Kan man kanske tycka att Erik Hamrén redan nu borde sätta ner foten och säga att ”då kör vi utan Zlatan även i kvalet”? Men i ett litet fotbollsland som Sverige har förbundskaptenen inte riktigt råd med det.

Sedan sa Zlatan apropå den påstådda konflikten med Messi:

– Vi skrattade mest åt det. Någon försökte göra något bra av något dåligt, kanske för att bli känd. Man blir lätt känd om man säger mitt namn i Sverige.

Vad säger Kåmark & Hussfelt?

…även om passningen nog snarare var riktad mot Hussfelt än bronshjälten Kåmark.

Till sist; Erik Niva har fått en egen imitatör.