Henrik Rydströms utspel om fotbollsspelare kontra hockeyspelare är kul. Framför allt fastnade jag för uttalandet:

”Jag har gjort jämförelser tidigare med amerikanska actionfilmer. Hockey är som en hollywood-film, det smäller och exploderar men det rör sig inte på djupet. Fotboll är då som en långsam teaterpjäs som man måste sätta sig in i och förstå”.

Jag har ofta tänkt i samma banor. Det handlar egentligen inte om att något är bättre eller sämre. Utan om att hockeyn är som eurodisco medan fotbollen är ett stycke klassisk musik som måste upplevas med hög koncentration och förstås.

Jag ska ärligt säga att jag inte kan särskilt mycket hockey. Men jag läser om det då och då och ser det emellanåt på TV. Jag har fortfarande aldrig hört någon – vare sig expert, tränare eller spelare – beskriva varför en match blev som den blev. Jo självklart med uttryck som ”vi åkte skridskor”, ”vi jobbade sarg” och ”vi köttade framför mål” – men mer då? I fotbollen har vi genom åren sett en mängd olika taktiska revolutioner som utvecklat spelet – vad finns i hockey? 1-3-1? Dump and chase? Mer?

En annan sak: svenska landslagsspelare i ishockey vet inte alltid vilket land de är medborgare i. Eller om det heter ”råttet är mågat” eller ”måttet är rågat”.

Lillebror skriver så här i ett försvarstal på sin blogg varför hockey egentligen är en mer begåvad sport:

”Du står på skridskor. Du har en klubba som du håller i och du har en puck en meter från kroppen. Samtidigt som du slår en passning eller ska dribbla så försöker någon att tackla omkull dig. Sedan rör sig spelarna dubbelt så snabbt som vid gå-tempot i fotbollsallsvenskan”.

Jag håller med. Här är själva kärnan: hockeyspelare har fullt sjå att koncentrera sig på hålla sig stående på isen, ha koll på klubbföringen samt att inte bli nedslagna. Klart att saker som taktik och spelidé får stå tillbaka, att förklaringen till en seger oftast handlar om ”vi åkte skridskor”, ”vi jobbade sarg” och ”vi köttade framför mål”.

Medierapporteringen blir därefter. Det skrivs om slagsmålen, tacklingarna och blodet. Men vad vet jag. Det kanske också handlar om att det är hockeyreportrarna som är korkade? Att Wikegård och kompani som bevakar ishockeyn inte har möjlighet beskriva spelet på ett vettigt sätt? Vuxna karlar som får ribba av att se andra vuxna karlar puckla på varandra…det går inte att komma ifrån att det är ganska obegåvat. Och att Rydström därmed har helt rätt.

…bara en sådan sak som att den här debatten mycket väl kan sluta med att Lillebror rusar in på redaktionen och kastar handskarna. Det säger en hel del.

Han skulle i och för sig inte ha en chans.