Ingen Klose i målprotokollet men han kom in på planen med kvarten kvar för att känna på det lite inför finalen. I stället fick Ivica Olić sin stund i rampljuset: han skött fem skott mot mål, träffade målet tre gånger och dessa tre gick in. Bayern München i Champions League-final – Lyon utslaget.

Olić har nu gjort fem mål i slutspelet, Messi leder den skytteligan på sex (en match mindre). Messi gjorde fyra i en kvartsfinal, Olić alltså tre i en semi – jag antar att Ola & kompani i Viasat-studion hamrade fast att Olić är världens genom tiderna näst bästa fotbollsspelare, åtminstone. Jag missade som sagt direktsändningen eftersom jag själv spelade match (vi vann också med 3-0 – utan Olić).

Bayern München i final, den ende jag hört säga det under resans gång är faktiskt Simon Bank, det ska vi ge honom, redan i höstas sa han att Bayern mycket väl kan spela Champions League-final till våren. Men vi ska också ge Bank att han trodde på fransmännen inför kvällens match. Själv hade jag en känsla att Lyon skulle vara mätta, trötta, nöjda…och rätta mig om jag har fel, men lite så måste det väl ha varit?

Ingen Kanon-Kim på planen, det var ett stort misstag av Claude Puel, hör jag precis Elin Ekblom Bak säga, och då var det väl så.

Holger Badstuber!

…om någon mot alla odds inte inser ironin i resonemanget om Olić som världens genom tiderna nästa bästa fotbollsspelare, då kan ni skriva något spydigt i kommentarsfältet om att jag är en idiot.

Nu varvar vi ner till Wallander: Vålnaden.