”Ärade Redaktörer,

Jag och min hustru Xxxxxx, köper Aftonbladet dagligen sedan tolv år tillbaka. Vi önskar ingenting hellre än att vidhålla denna vana – ni har sedan sent 90-tal varit Expressen överlägsen ifråga om fotbollsbevakning – men vi ser framtiden an med viss oro.

Anledningen till begynnande oro, är sportbilagan, som vi båda alltså läser med stort intresse. Ibland, från och till, märker vi en viss politiskt korrekthet (och snarast ett föreskrivande) i er inställning till damfotboll. På tok, alldeles, fullkomligt för stort utrymme bereds stundom denna, i efterfråge-perspektiv, parantetiska gren av världssporten fotboll. Och det är framför allt i relationen till hur stor plats herrfotboll ges, som vi – både min hustru(!) och jag – reagerar. Inte är det väl meningen, att damallsvenskan i mjugg ska närma sig allsvenskan (för herrar) ifråga om tidningsutrymme? För jag är rädd, att Sportbladet går den utvecklingen till mötes.

Publiksnittet för damallsvenskan ligger i år runt 600 åskådare per match; herrarnas allsvenska lockar i genomsnitt ca 8000 till varje match. (Exakta siffror kan ni säkert själva snabbt framskaffa.)

Visst ska damallsvenskan förlänas en viss bevakning; det enda jag önskar, är, att det tidningsutrymme som viks åt den står i proportion till det rådande intresset. Min och min frus önskan borde vi således – i rimlighetens namn – även dela med er!

Med Önskan om Svar

Anhåller,

Xxxx Xxxxxxxxxx”

Jag gillar framför allt meningen ”På tok, alldeles, fullkomligt för stort utrymme bereds stundom denna, i efterfråge-perspektiv, parantetiska gren av världssporten fotboll”.

Vad ska vi svara snubben?