VM-final i dag och jag funderar lite hur jag egentligen upplevt tidgare VM-finaler.

1982 – Italien-Västtyskland 3-1. Knappt alls. Såg bara korta delar. Sex år gammal dog VM för mig när Brasilien åkte ut mot just Italien i andra gruppspelet.

1986 – Argentina-Västtyskland 3-2. I mormor och morfars källare. Morfar och morbror Peter höll på Västtyskland, jag på Maradona. Vilken lycka vid slutsignal.

1990 – Västtyskland-Argentina 1-0. I vår släktingars dåvarande sommarstuga i småland. Sorg och bedrövelse.

1994 – Brasilien-Italien 3-2 (straffar). Av någon anledning minns jag inte denna final. Jag vet att jag såg den men kommer inte ihåg var. Jag antar att jag var mycket nöjd.

1998 – Frankrike-Brasilien 3-0. En final jag önskar att jag glömt bort. Vi var ett gäng som bänkat oss hemma hos Carlström vid Kåsjön. Kunde kvittat.

2002 – Brasilien-Tyskland 2-0. Med polare i en lägenhet i Bergsjön. Hade annars jobbat dygnet runt hela VM från redaktionen men var ledig vid finalen. Tack för det.

2006 – Italien-Frankrike 5-3 (straffar). Bevakade VM på plats och hade biljett. Men efter semifinalerna var jag slutkörd och min dåvarande flickvän tyckte dessutom att det var hög tid att jag åkte hem. En kollega fick min biljet och jag såg den i flickvännens sommarstuga. Med facit hand: ett nja till det beslutet.

2010 – Spanien-Holland. Tillsammans med Vikingstad, miss Modin och mode–Nina i vårt redaktionsvardagsrum. Filmade. Det blir nog min märkligaste VM-finalupplevelse hittills. Hängd med på sportbladet.se.