Sverige var inte med detta VM. Det märktes på många sätt. Framför allt genom mediernas famlande. Vad gör vi nu, liksom. Efter fem raka mästerskap. Vad gör vi när vi inte längre är förstahandskällor på informationen utan tar rygg på andra? Jag gissar att det inte bara är på Sportbladet som cheferna tappat hår denna VM-sommar, när allt inte längre serveras på ett dukat, nationalistiskt bord.

Jag själv satt till exempel i en web TV-studio och försökte göra samma sak som SVT och TV4. Hur lyckat var det på en skala? På vilket sätt var vi unika? Nu hade vi visserligen bra tittning, 175 000 i veckan, men ändå. Jag vet inte om det egentligen gav så mycket även om alla inblandande gjort ett riktigt bra jobb.

Vår feltajming är ändå inget i jämförelse med de stora redaktionernas och journalisternas. Ni ska få en lista här.

AFTONBLADET
Bank och Niva är troligen Sveriges mest initierade och kunniga fotbollsskribenter. Dag ut och dag in har de levererat fantastisk journalistik och lärt oss saker vi inte visste att man kunde veta. Sida upp och sida ner med analyser, information och kuriosa. Fem plus – men var det bara jag som kände att det blev för mycket? Sportbladets rapportering om fotbolls-VM 2010 var på många sätt mer allvarsam än skildringen av 9/11. Vart tog humorn och mixen vägen? Ja just det ja, det försvann med Wennman den Store.

SvD
Vem kom på idén att skicka Ola Billger till VM? Eller förlåt för frågetecknet, det var ju han själv. En sportchef som först bestämmer att tidningen inte ska ha några krönikörer, och därefter utser sig själv till krönikör under årets största idrottshändelse…det känns så där. Speciellt när denne chefskrönikör är i sammanhanget medioker och petar bak en tempohöjare som SvD-Garå till sportsidornas bakvagn.

DN
Godkänt. Avsaknaden av färgstarka skribenter räddades upp av ett antal skrivbordsvinklar som faktiskt höll.

EXPRESSEN
Jag brukar skriva om konkurrentens ende krönikör vilket blev smärtsamt tydligt under detta VM. Mats Olsson satt framför TV:n i Kånkelberg och berättade om sina besök på ICA över sidan 2-3, viktigaste uppslaget. Johan Orrenius, den skickligaste skribent fotbollsjournalistiken fått fram sedan Bank & Niva, fick spela andrafiol på ett sätt som gör att han måste överväga att byta arbetsplats. 

SVT
Har blivit hyllade. Men förtjänar de berömmet? Både och. Jane Björck är överlägsen etta av alla som överhuvudtaget haft något med fotbolls-VM att göra alla kategorier. Kunnig, charmig, träffsäker – och har dessutom gjort TV på ett helt annat sätt än vad SVT brukar göra och som vi på Sportbladet inte ens överträffade i text.
Sen då? Nja, SVT har fortfarande inte levererat en enda nyhet i sportsammanhang sedan de avslöjade att Tommy Söderberg skulle bli förbundskapten 1997. Deras studio var bra men då jämförde vi med TV4. Piggt grepp med min kära vän Fröken Frändén (kanske inte helt objektiv här) men sammanfattningsvis feltajmad gästlista och vi charmades mer av den gemytliga studiostämningen snarare än givande upp- och nersnack.

TV4
Ett fullständigt haveri. Var ska vi börja? Reklamen gör oss vansinniga och det går inte att skylla på att ”det är så här det här” – den gör oss ändå irriterade, frustrerade, maktlösa. Den lämnar också vanligtvis skicklige Peter Jihde i en hopplös situation att knyta ihop ett vettigt halvtidssnack som är TV:s viktigaste uppgift under fotbollsmatcher. Varför gör ni på detta viset gång på gång? Ledstjärnan och Lund har dominerat twitter och haft bra VM-närvaro på sina bloggar – men utan Sverige är det svårt att bry sig om vad de tycker om internationell fotboll. De saknar tyngd i alla fotbollssammanhang som inte är svenska landslaget eller allsvenskan.

SPORTRADION
De var säkert jättebra men vi som bor söder om Dalälven har TV hemma.

I morgon betygssätter bloggen de enskilda journalisterna.