AIK-fansen bör inte kasta bort fler halstabletter.
Efter förlusten mot IFK Göteborg behövs välsmorda stämband för att hjälpa laget kvar i allsvenskan.

Vi ska egentligen inte raljera om att team Martin Hansson stoppade spelet under en kvart i första halvlek. Men anledningen måste beskrivas som tragikomisk. Assisterande domaren Daniel Wärnmark fick först se en pappmugg susa förbi och träffades sedan av en halstablett.

– Tyvärr är beviset uppätet, skämtade Martin Hansson efteråt.

Att Hansson bröt matchen var en principsak. Det ska gå att döma utan att behöva oroa sig för vad som kommer flygande bakifrån. Om så bara en halstablett. Jag skriver under på det och ger team Hansson rätt; efteråt lugnade fansen ner sig.

Halstabletten går förmodligen till historien som världens genom tiderna dyraste. Den lär ge skuldtyngda AIK tusentals nya kronor i böter. Man kan tycka vad man vill om det men det finns ett enkelt sätt att slippa böter – att inte ens kasta halstabletter på domarna.

Av allsvenska spelare har vi rätt att kräva ännu mer. IFK:s Sebastian Erikssons uppviglande gester mot AIK-publiken vann gårdagens idiotipris. Lägg därtill Erikssons förklaring – ”Det var roligt” – och sportchefen Håkan Mild bör sätta ner foten här.

Blåvitt lämnade Råsunda med tre poäng och AIK en bit bakom sig i tabellen. Sex poäng skiljer mellan fjolårets dominanter men det torde vara en klen tröst för göteborgarna. IFK har i princip har samma lag som i fjol och mot den bakgrunden är deras svaga 2010 en gåta. Jag kan inte påstå att spelet imponerade igår. 1-0 var visserligen ett klassmål (eller var bollen ute, Erik Lund?) och fram till avbrottet spelade Tobias Hysén och kompani med fart och energi. Men sedan var det AIK:s match.

Under Alex Miller har AIK gått från totalt kaos på planen till ett lag med välorganiserad och fokuserad defensiv. Problemet är att Millers taktik och val av spelartyper bygger på att hålla nollan och eventuellt få in en boll eller två. Det gör AIK sårbara för underlägen. Vad fan gör vi nu, liksom?

I går hade Miller valt ett klassiskt 4-4-2 och slapp därför ändra taktik när det tidiga baklängesmålet kom. Med två forwards skapade Mohammed Bangura en del chanser och om han haft en bättre anfallspartner än Goran Ljubojevic hade målet kanske kommit tidigare. Men varken Bangura eller Ljubojevic är särskilt pigga på att röra sig i djupled och AIK:s anfallsspel blev därför lättläst.

Flávio får mycket kritik men faktum är att den kreative brassen hade en fot med i de flesta av AIK:s chanser. Problemet med Flávio är att varannan aktion är en tappad boll till motståndaren men för att göra mål behöver AIK fler kreativa spelare på plan än Bangura. Vid AIK:s reducering var även Dulee Johnson inbytt. Däremellan hade normalt säkre målvakten Ivan Turina bjudit IFK Göteborg på ett andra mål, och att ta igen två bollar fanns egentligen inte på kartan – även om just Turina var nära att kvittera på en spektakulär volley efter hörna på tilläggstid.

Efteråt fick lagkaptenen Daniel Tjernström frågor om det börjar kännas som 2004 då AIK ramlade ur allsvenskan. Det tyckte han inte.

– Så illa känns det inte, menade ”Tjerna”.

Men likheterna är fler än ett prekärt tabelläge. Även då rasade en strid mellan supportrar och styrelse. Då var VD Sanny Åslund utpekad syndabock, nu är det hela bolagsstyrelsen samt VD Annela Yderberg. Enligt en banderoll på norra stå vill fansen där att samtliga avgår.

En annan banderoll, tillhörande AIK:s ökända våldssupportrar, täckte fyra sponsorskyltar. 

Från pressläktaren vakade civilklädda specialpoliser över bolagsstyrelse och AIK-ledning som sitter strax nedanför. 

Matchen om vem som bestämmer i AIK hösten 2010 kommer precis som 2004 stjäla energi från alla i och runt klubben. Det känns lika onödigt som att kasta bort halstabletter i ett läge då ett ljudligt stöd är vad laget på planen behöver.