Soppan kring Linus Hallenius övergång till Genoa rullar vidare. I morse satte jag nästan kaffet i halsen. I den här artikeln, som handlar om den italienska advokatbyrå som skulle fått nästan åtta miljoner kronor om inte dealen kommit fans och medier till känna, reagerade jag på ett namn – Luca Ferrari.

Kommer du ihåg honom, Farsan?

För länge, länge, länge sedan reste jag och Aftonbladets biträdande sportchef Håkan Andreasson (a.k.a Farsan) till Turin. Det var på den tiden Zlatan spelade i Juventus, jag hade författat en mindre lyckad kontaktannons och Zlatan var som bekant rasande.

– Du är en pajas Laul och du har förlöjligat mig inför hela svenska folket, röt Zlatan dagen efter publiceringen.

Några månader senare bjöds vi alltså in till Turin för att mäkla fred. 

– Build some bridges, som Zlatans agent Mino Raiola uttryckte det.

Vi hamnade på ett hotellrum – Raiola, Zlatan, deras advokat, Farsan och jag. Mitt glasögonfodral muddrades för att avlägsna eventuell avlyssningsutrustning.

Den här storyn har dokumenterats lite här och var, bland annat i Jeffans bok om Zlatan, jag ska inte trötta ut er med att dra den en gång till. 

För att återknyta till inledningen; advokaten som var på plats detta i hotellrum bar den mest figursydda Armani-kostym jag någonsin sett. Hans namn var Luca Ferrari.

Vi byggde aldrig några broar i hotellrummet. Och jag trodde aldrig att mina och Luca Ferraris vägar skulle korsas igen. I morse gjorde dem det. 

Luca Ferrari. En skugga ur det förflutna.

Jag vet inte så mycket mer om denna man än att bara hans kostymkonto är högre än Bajens årsomsättning. Det är en lirare som Hammarby ska se till att inte ha alltför mycket ogjort med.

I kväll koncentrerar vi oss på fotbollen. Jag är fotbollsspelare sedan 34 år och journalist sedan 17. Jag måste tänka och skriva det jag tror på, det min erfarenhet har lärt mig. Det hindrar inte att jag kommer bänka mig 20.45 och hoppas att Zlatan hänger både ett, två och tre mål mot Cesena. I min värld ryms både den briljante Zlatan och den falske. Jag kan hylla Zlatan men jag kan också kritisera honom. Min penna är varken brun eller brun. Det finns fotbollsspelare jag älskar och de heter Miroslav Klose och Pippo Inzaghi, Steven Gerrard och Ronaldinho. En gång hette de Zico och Maradona. I en annan tid och ett annat liv Bosse Wålemark och Bashkim Shaqiri.

Fotbollen och journalistiken har lärt mig det jag vet om livet. Det är klart att det finns brister men inga dolda dagordningar.