Ni vet att jag inte slösar med utropstecknen men blir man hyllad av ”Drillo”, då är det värt ett till!

Så här är det.

Blev uppringd av norska tidningen VG i går som undrade vad jag tycker om Egil ”Drillo” Olsens succé – elva segrar på 16 landskamper och nu två raka i EM-kvalet, bland annat mot självaste Portugal.

Givetvis hyllar jag ”Drillo” förbehållslöst:

– ”Drillo” är ett geni. Det tror jag alla svenskar skriver under på. Han har haft rätt hela tiden och vi har haft fel.

Tänkte inte mer på det men så i natt fick jag ett mejl av glad norrman:

”Takk skal du ha. Jeg som nordmann gir deg en hyllest som en supersvenske!”.

Det visar sig att artikeln är den näst mest lästa på vg.no, slagen bara av något om ”Kungarna av Tylösand”.

Men inte nog med det, i VG:s artikel får ”Drillo” kommentera min hyllning – och svarar med en tillbaka:

– Det är känsligt att erkänna fel. Det krävs stort mod för det. Jag har nog lite fler sympatisörer i Sverige än i Norge.

Jag tackar och bockar, och konstaterar att den 68-årige gubbtjyven även har rätt kring det sistnämnda. Självklart hoppas vi att Norge spelar bort både Portugal och danskjävlarna från gruppsegern och kvalificerar sig för EM i Polen/Ukraina 2012.

Forza ”Drillo” – vem fan är Ståle Solbakken?

För yngre läsare kan jag berätta att ”Drillo” var förbundskapten för Norge redan på 1990-talet. Trots stora framgångar hånades han över världen i allmänhet och Sverige/Danmark i synnerhet för sin destruktiva fotboll (och sina gummistövlar).

”Drillos” filosofi handlade hårddraget om att, har du inte gjort mål efter tre passningar kan du lika gärna lämna över bollen till motståndaren, för då kommer du ändå inte göra mål. Mer konkret: långboll mot stor forward, skarv, avslut. Sedan tillbaka i försvarsposition. Detta hade en dator räknat ut åt ”Drillo”.

Vad grejen med gummistövlarna var kommer jag inte ihåg.