Jag ska inte lägga mig i den rättsliga processen kring Dulee Johnson – det är allvarliga saker och inget en nedlagd blogg utan särskilt mycket kött på benen ska ge sig in i.

Men jag måste reagera på ett uttalande av spelarföreningens ordförande Magnus Erlingmark. Erlingmark har varit bra i senaste tidens agenthärvor, tydlig och hård när det funnits fog.

Men att som i det här fallet – när en spelare sitter anhållen för ett så allvarligt brott som våldtäkt på en 22-årig flicka som ska ha farit riktigt illa – gå ut och kritisera AIK för att de stänger av Johnson tills vidare, är det verkligen så klokt?

Det är möjligt att det rent juridiskt är ett kontraktsbrott, men för det första vet varken Erlingmark eller jag exakt vilka klausuler eller muntliga överenskommelser som finns kring just Dulee.

För det andra spelar det ingen roll just nu. Om herrfotbollen vill bli tagen på allvar i ett större och viktigare sammanhang får den respektera att den är en del av ett samhälle där det skulle betraktas som stötande att en spelare indragen i en pågående rättsprocess kring ett avskyvärt övergrepp lirade match som vanligt på lördag. Vi talar inte om en snubbe som ska göra sitt pass i Konsum-kassan, utan om en förebild som ska uppträda inför tiotusentals människor.

Det är illa nog att sportchefen Jens Andersson verkade rycka på axlarna åt uppgifterna när de först dök upp, och att spelaren Viktor Lundberg tycker det skulle ”kännas som vanligt” att spela med Dulee på lördag. Det är förlegade attityder som till viss del lever kvar inom herridrotten.

Att en person med så hög ställning inom fotbollshierarkin som Magnus Erlingmark inte kniper igen brödluckan åtminstone tills vidare sänder konstiga signaler.

Ingen ska dömas ohörd eller oskyldig och om Dulee släpps på fri fot och misstankarna avskrivs helt, ja då är det inte värre än att AIK häver avstängningen. Men så här långt tycker jag att VD Annela Yderberg genom sitt agerande sänder en signal som herrfotbollen ska vårda, oavsett det var ett krav från sponsorer eller inte.

Nog om det.

Lund berör en intressant detalj i sin blogg, nämligen förbundskapten Erik Hamréns avsaknad av förståelse för hur media fungerar vilket i förlängningen slår mot laget.

Hamrén plockade ut Behrang Safari i paus men motiverade uppenbarligen aldrig det tuffa bytet, vilket fick till följd att Safari red ut i pressen med skarp kritik och sedan hade ”det nya landslaget” ett embryo till konflikt igen. Hamrén kunde löst saken genom normalt ledarskap, nu blev det en grej där även Oscar Wendt indirekt fick skit av Safari.

…eller också kunde Hamrén gjort bytet samtidigt som han tog ut Wernbloom mot Källström kring 55:e. Då hade det inte blivit något snack alls. Frågan som hänger i luften: varför var det viktigt för Hamrén att ta Safari just i paus?

Det är inte första gången Hamrén inte inser hur media fungerar, Lund radar upp ett par bra exempel, jag kan komplettera med ”tillrättavisningen” av oss på Sportbladet när vi rapporterade om en stängd träning. Här vill Hamrén inte ens försöka förstå att det är – och alltid kommer vara – alla journalisters jobb att rapportera från hans stängda träningar. 

…ja förutom Ek Wallraffs då som blivit någon märklig form av vakthund för nya landslaget. Skönt då att Lund vågar nafsa lite på husses hand.

Om uppgifterna stämmer att presschefen Hans Hultman medvetet vilseledde utsända reportrar med att Safari bara råkade gå fel väg när han missade mixade zonen efter Hollandsmatchen är det naturligtvis illa. Safari säger själv att han inte ville snacka där och då.

Men som sagt, vi dömer ingen ohörd.