Jag fick mycket skit när jag försökte ge perspektiv kring Zlatans flytt från Barcelona, att det kanske inte är så enkelt som Johan Esk och många krönikörer och så kallade experter hamrade fast – att Pep Guardiola är en pajas.

Det är klart att jag förstår mekanismerna: Zlatan är vår spelare, vår landslagsman, vår stjärna. Det är klart att det är enkelt och bekvämt att ta hans parti mot någon som aldrig ens kommer att läsa det du skrivit.

Jag kan ändå tycka att expertdrevet mot Filosofen var lite fegt men jag blev inte särskilt upprörd – jag vet hur det fungerar. Jag vet också att de flesta läsare inte tar svenska krönikörer och experter på särskilt stort allvar när det gäller internationell fotboll (finns undantag, ni vet vilka).

Nu har Alexander Hleb av alla öppnat brödluckan i den egentligen redan avklarade debatten, och är det någon jag litar på är det just Hleb som inte har någon anledning att bluffa. Han skickar ett par kängor till Guardiola men inga kängor som tyder på att Barcatränaren gjorde något större fel utan kängan handlar om att Pep gjorde ett val – att inte satsa på vitryssen som snabbt skeppades i väg.

– Han hade förutfattade meningar och jag hade inte en chans att ändra på hans uppfattning, säger Hleb till Sport Bild.

Nästa citat är det intressanta, angående vad Zlatan ska ha sagt in Guardiolas face:

– Han (Zlatan) sa att till och med hans mormor hade kunnat träna det laget. Man kan nästan inte göra något fel med sådana spelare.

1. Om du kör den stilen som ny i en storklubb får du räkna med att det kan få vissa konsekvenser, till exempel att du placeras på bänken. Den tränare som köper sådana påhopp i parti och minut (minns Raiolas ständiga utspel), han ses snabbt som en pajas bland övriga spelare, och det är betydligt mer besvärande än vad Johan Esk tycker.

2. Att det skulle vara ”lätt” att träna ett fotbollslag som består av ett myller av världsstjärnor kan vara det dummaste missförstånd som finns kring modern fotboll. Jag är helt övertygad om att det är ett helvete. Lätta lag är till exempel det svenska landslaget åren 1998-2000, med spelare som Schwarz, Mild, Mjällby, ”Turbo” och kompani. Att säga att dagens Barcelona skulle vara ett ”lätt” lag att leda, nä, det köper jag inte alls.