Något har hänt.

Jag märker det lite överallt.

Det snackas om avslutningen av Laul Calling lite överallt.

Just nu sitter jag i bilen i en McDrive-kö strax utanför Rissne. I bilen framför sitter Pinocchio och Broder Birro. Av dialekten att döma tror de att de kan italienska.

De ser ut som typiska träskallar i medelåldern; kortklippta och stela.

Kanske har de varit i Kista Galleria? Kanske har de trånat efter någon på Garbos? De har köpt senaste Goal och receptfri nässpray. De stannar sin bil precis framför min. De får sina vegoburgare och sedan börjar de snacka med varandra.

– Hörde du om Laul Calling?

– Nej, vadå.

– Det är sista programmet nu på fredag.

– Nej, är det sant?

– Ja.

– Det är ju fantastiskt. Fem säsonger gammalt men fortfarande lika bra och nyskapande.

– Är Niva med då?

– Ja då, men kommer Bank?

– Tror det.

– Vilket program det blir med Leffe på Läktaren också.

– Ja, verkligen. Vi ses hemma hos dig klockan 12.00 på fredag, vill inte missa sista Laul Calling.

Laul Calling sitter precis bakom dem. Jag ler. Sista programmet är värt detta. Jag älskar att Aftonbladet gett fler än oss galet nördiga jävlar en chans att upptäcka fotboll. Det blir magiskt på alla sätt på fredag. Sista Laul Calling. Vi ses i Laul Calling klockan 12.00.