Det är satans race just nu, fotbollsmatcherna avlöser varandra, igår var jag på Råsunda, såg Andreas Alm och kompani använda skärtorsdagen till att hamra in de sista spikarna i processen Jonas Olssons korsfästelse.

Framför allt imponerades jag av att Alm petade Viktor Lundberg (som varit duktig) för att låta Kenney Pavey stötta Martin Lorentzon (som varit svagare) i defensiven med resultatet att Kenny även fick stor impact på det offensiva spelet, det var ett litet genidrag i det stora hela.

I övrigt var det en match där AIK vann så gott som alla närkamper, alla 50/50-dueller, tog alla andrabollar och på så sätt fick enkla anfall och orkade hålla i sin signifikativa press hela matchen, de tappade aldrig greppet.

2-0 var rättvist, även om IFK:arna efteråt kunde säga att de skapade chanser så köper jag inte det: från läktaren kändes det som att Gnaget hade kontroll från start till mål.

Jag fick en del skit för att jag tippade AIK sjua, det var för högt hette det, men just nu spelar de nästan som ett topplag.

…eller som man kanske börjar säga i Gnaget-land: det finns bara två Bangura.

I går spelade vi också in vårt första Laul Talking, det var lite ringrostigt så show mercy när ni ser programmet (ni hittar det på länken). Från klockan 12.30 ska det ligga ute på sportbladet.se också: Bank, Niva och jag i studion

Själv drar jag vidare redan på förmiddagen för Helsingborg-Syrianska 15.00, sedan påskmiddag hos mr Flinch i hans nya villa i Helsingborg, tillbaka till Stockholm på lördag kväll, Djurgården-IFK Norrköping söndag, och sedan är det väl Örebro-Helsingborg om jag inte misstar mig på måndag.

Det går i ett just nu.

Jag klagar inte men jag hinner knappt sköta den här bloggen, tur den är nedlagd.

Till sist: ska Blåvitt ta några poäng alls i årets allsvenska?