Naturligtvis hände det igen.

Denna gång en oorganiserad bengalbränning utan att folk i Gais-klacken var beredda på det. Vansinne och mycket allvarligare än den planerade eldningen på Råsunda i premiärderbyt mellan Djurgården-AIK även om det brann betydligt mer då. I går brännskadades en ung kvinna, lindrigt men ändå.

Folk gnäller på att det inte rapporteras. Vi gör två sidor på det i Göteborgsupplagan, GT gör sex sidor (!), Expressen två. 

Jag tycker att bevakningen i stort är bra, berättigad, balanserad. Vissa undrar varför det skrivs mer om Stockholmslagens skandaler. Så är det med allt, positivt som negativt. Det blir större rubriker och fler artiklar om AIK, Djurgården och Hammarby (inte just nu kanske). Den dagen Göteborg eller Malmö eller någon annan stad är i kapp invånarmässigt och engagemangsmässigt, ja då kommer rubrikerna bli fler och större om deras lag också.

Att tonen är hårdare i artiklar kring publikskandaler i Stockholm beror antagligen på att det händer oftare där. Gränser flyttas, utspel vässas, krönikörer spetsar.

I grunden är den stora publiceringsmängden positiv för Stockholmsklubbarna, det drar upp intresset. Ibland, som vid publikskandaler, slår det negativt. Utslaget över ett år skulle jag tippa att förhållandet mellan positiva och negativa artiklar för Stockholmslagen är 90-10, en kraftig övervikt för den positiva rapporteringen är det tvivelsutan.