Jag har redan uttryckt mig klart och tydligt i frågan om det hor- och svordomsträsk allsvenskan halkat ner i. Vissa av de banderoller som anmälts – först på Råsunda, nu senast på Olympia – kvalar in under Sveriges grundlagsskyddade fri- och rättigheter. De matchdelegater som anmäler detta måste vara helt verklighetsfrånvända. Det är dumt i huvudet.

Däremot, banderoller och ramsor där folk kallas hora hit och dit, har jag svårare att försvara. Martin Hansson ska inte behöva höra det på sin arbetsplats. Varför sjunger vuxna män sånt? Sjung att Martin är från Mora i stället.

Alldeles oavsett finns många frågetecken med de nya regeltillämpningarna. Matchdelegaten på Gamla Ullevi såg inte Djurgårdsfansens banderoll ”Martin Hansson jävla hora” i går och den kommer därför inte att anmälas – trots att den finns på bild i vår tidning i dag. Matchdelegaten/domaren måste nämligen själv ha sett eller hört det han anmäler i realtid. Ett foto skulle rimligen ha ett tyngre bevisvärde i en vanlig rättegång.

…gårdagens matchdelegat sa också att han inte hörde när Dif-klacken skanderade ”Horungar” om Blåvitt. Missade han det ska man nog inte jobba som matchdelegat längre, eller åtminstone skaffa sig en schyst hörapparat.

Missförstå mig rätt, vi försöker inte sätta dit Djurgården – det går som sagt inte i efterhand – utan jag pekar bara på det hörn förbundet målat in sig i där vissa anmäler varenda brakskit som släpps på arenorna medan andra skiter totalt i allt.

Till exempel säger proffsdomaren Markus Strömbergsson att han då rakt inte tänkt anmäla något.

– Under en match lyssnar jag inte på vad publiken skriker. Jag är så fokuserad på att leda matcher att jag inte hör det, menar Strömbergsson.

Jämför det med vad Martin Hansson skrev i sin rapport efter Djurgården–Malmö:

”Minst tre gånger under matchen skanderar Djurgårdsklacken ’Martin Hansson jävla hora”.

För att undvika eventuella missförstånd upprepar jag att det givetvis inte är något Martin ska behöva höra på sin arbetsplats, det kan vara straffbart att kalla någon ”jävla hora” i vanliga samhället. Poängen här är själva godtycket: det blir böter beroende på vilken domare/matchdelegat du har.

Utifrån tillgängliga fakta äger klubbarna frågan snarare än domare, kommittéer, nämnder, Lagrell och sjungande supportrar. Det är klubbarna som måste jagas på ett svar på vad som var syftet med den nya ordern. Blev det som ni tänkt er? Hur vill ni ha det? Vill ni ge er själva böter för att någon skriker ”domarjävel” eller visar upp en kritisk banderoll under match?

Trots att debatten pågått i flera veckor är det ingen klubbledare som vågar ta bladet från munnen. Det är som vanligt alltså, väldigt få är intresserade av att ta något ansvar för svensk fotboll.