Malmö FF klara för Europa League och bara 180 minuter från Champions League. Känn på orden, matcherna, miljonerna – oavsett vilket lag ni håller på till vardags (Helsingborgsfans undantagna) bör vi glädjas över MFF:s seger mot Glasgow Rangers.

Måtte MFF nu ställas mot ******** Roland Nilssons FC Köpenhamn i play off. Lottning fredag. Förutom FCK: Bate Borisov, Dinamo Zagreb, Maccabi Haifa eller Apoel Nicosia.

Det var i sanning ett drama på Swedbank Stadion. Tre röda kort, två till skottarna, ett till Ricardinho. Det första på Steven Whittaker var ett av de lustigare jag sett – mittbacken blev förbannad på en ettrig Jimmy Durmaz och tog helt sonika upp bollen och kastade den på honom. Rött direkt.

Sedan klev Jiloan Hamad in i handlingen. Rikard Norling spelade honom som högerback denna gång, ”Jille” var okej som vänsterback på Ibrox, men nu var han snett på det direkt (”Han har spelat för mycket vänsterback, det är vad han har gjort”, skrek Zlatan framför sydsvenskan.se i Peking).

När Maurice Edu fick måtta inlägg från höger i lugn och ro glömde Hamad det centrala i försvarsspel: om motståndaren inte har press på sig – fall. MFF:s backlinje föll men inte Hamad och bollen över honom till Nikica Jelavic. Hamad var aldrig nära att kunna störa och 0-1 efter ett bra direktavslut. Där och då kändes det tungt.

Men Glasgow med tio man valde att ta ett steg tillbaka och släppte över initiativet till hemmalaget som med Ivo Pekalski som förgrundsfigur klev fram meter för meter. Tränare Norling plockade ut Agon Mehmeti, flyttade upp Hamad till hans naturliga position på högerkanten och in med unge Filip Stenström, 20, som högerback. Bytet gav MFF mer defensiv trygghet fast grabben knappt har spelat allsvensk fotboll – imponerande.

Trots spelövertaget hade Malmö svårt att komma till farliga chanser. I paus byttes Miljan Mutavdzic ut, Dardan ”D-Rex” Rexhepi kom in och Norling gick på offensiven med en 4-3-1-2-uppställning. Den blev inte långvarig eftersom Rangers snart skulle få sina andra försvarsspelare för dagen, Madjid Bougherra, utvisad. Tyvärr innebar den fula armbågen att ”D-Rex” fick bäras ut på bår. När sedan Ricardinho också viftade med en armbåge i ansiktshöjd fick han sitt andra gula kort och så var det plötsligt 10-9 på planen i en match som kunde sluta precis hur som helst.

Det gjorde den också.

Malmö bet sig kvar utanför offensivt straffområde, Pekalski skickade fram en boll, Daniel Larsson sköt fram bröstkorgen men det var Jiloan Hamad – ständigt denne Hamad – som klippte till på nedväg och fick iväg en perfekt bergodalbana-båge

1-1 i 80:e minuten, 2-1 totalt och…herrejösses. Är det någon som har Kindgrens segerdans på rörligt?

Malmö har gjort två mål mot Glasgow Rangers och det har varit internationell klass på bägge. Det säger något om spetskompetensen som finns i det där gänget.

Det är fortfarande ingen bragd att skicka ut ett ganska blekt Glasgow Rangers men det är en stor jävla bedrift och svensk fotboll behövde den på alla sätt och vis, framför allt behövde Malmö FF den och det var underbart underhållande att se matchen som innehöll det mesta (via en superskakig gratisstream och Radiosporten sista tio, men ändå).

Fly mig en felstavad halsduk, någon!

PS Våren 2009 skrev jag att Sverige har ett lag i Champions Leagues gruppspel senast till den här hösten och ingick därefter ett tungt vad med Erik Niva. Snart vet vi vem som är den sanna fotbollsexperten.