På löpsedlarna i morgon:

Bild på Zlatan i konfettiregn på Globens scen, krönikecitat av Simon Bank, en enig jury och allt det där.

Vilket är helt sant.

Jag har förstått att i den sex personer starka juryn (förbundskapten, generalsekreterare och ordförande från landslagets/förbundets sida – sportchefen plus krönikörerna Bank och Jennifer Wegerup från Sportbladets) så lades i princip alla röster på Ibrahimovic, möjligen någon endaste på Kim Källström.

 

En enig jury som sagt – vem kan protestera mot deras val? Guldbollen ska, enligt de gamla statuter som är försvunna, gå till Sveriges bästa fotbollsspelare på herrsidan och han heter Zlatan Ibrahimovic oavsett han står still på planen en hel säsong. Punkt.

Men ett fotbollsår som 2011 blir det förstås diskussioner.

Berättigade sådana.

 

Ur ett historiskt perspektiv är det på senare år vanligare rent statistiskt att samma spelare får priset flera gånger. Det handlar om att vara bäst, mindre om viktiga och avgörande insatser under den aktuella perioden.

Rätt eller fel?

Tja, att samma spelare kan vinna flera gånger har jag inga synpunkter på. Då är frågan om ”bäst” kontra ”avgörande insatser” mer knivig.

 

Zlatan vann Serie A med Milan under sin första säsong där, en stark höst, en svajig vinter, en svag vår med upprepade avstängningar och färre mål än vanligt.

Samtidigt levererade han egentligen bara i en enda EM-kvalmatch, munsbiten Finland på hemmaplan. I övriga matcher var han antingen underkänd, avstängd eller varken eller.

Under senhösten har Zlatan rest sig i klubblaget igen.

 

Samma period har Kim Källström fått allt större status i Lyon, spelat regelbundet i Champions League där den franske jätten åkte ut i åttondelsfinal i våras, precis som Milan. Men Källströms växande roll i Lyon hänger delvis ihop med att pjäser som Toulalan och Pjanic lämnat laget som trots allt bara slutade trea i Ligue 1, en liga som är svagare rankad än den italienska.

Argumenten för Kim finns i framför allt hans prestationer för landslaget där han dels varit en bärande lagspelare, dels en avgörande poängmaskin, ja hela EM-kvalets bästa framspelare till och med.

 

Hade Sverige gått till EM utan KIm Källström?

Troligen inte som kvalet utvecklade sig.

Men det hade Sverige kanske inte gjort utan Olof Mellberg, Johan Elmander och Andreas Isaksson heller.

Alla fyra har – till skillnad från Zlatan – spelat avgörande roller i EM-kvalet, därför har de varit med i diskussonen om vem som ska prisas som Sveriges bästa fotbollsspelare 2011.

Men det går heller inte att bortse ifrån det lyft ett litet landslag som Sverige kan få i enskilda matcher utan sin fixstjärna: ”Nu jävlar ska fixa det här utan Zlatan”, tänkte nog många inför Holland hemma. Det kan lyfta laget i en enstaka fajt eller två. Blir det en vardag med match efter match utan Sveriges bästa spelare försvinner den effekten.

 

Sammanfattningsvis:

Zlatan har en tung titel 2011, Kim har noll.

Båda åkte ut samtidigt i Champions League.

Zlatan har betytt mer för sitt klubblag på alla plan, Kim har betytt mer för landslagets EM-avancemang – på planen.

 

Till slut landar allt i en fråga: ska priset gå till Sveriges bästa fotbollsspelare 2011 eller till Sveriges formstarkaste spelare under 2011?

Jag hade lagt min röst på Kim men jag inser att argumenten att gå på Ibrahimovic är riktiga sett utifrån hur statuterna tillämpas dags dato.

Som jag ser det var Gulbollen 2011 lite av en fifty fifty, inte så självklar som juryn tycks ha ansett.

 

I den offentliga debatten har många icke-argument först fram.

Det spelar alltså ingen roll. Om Sveriges bästa fotbollsspelare så vunnit 105 gånger, ska han fortfarande ha priset en 106:e om det är befogat. Om en spelare svarat för avgörande insatser 105 gånger ska han ha priset en 106:e om han avgör igen.

 

Förut hette det att svenska medier i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet var Zlatan-hatare och rasistiska. Nu är vi plötsligt Zlatan-fjäskare hela högen. Det var ett dumt påstående då, det är lika dumt nu. Aftonbladet har bedrivit självständig och oberoende journalistik sedan 1830. Zlatan må vara stor men han är trots allt bara en idrottskille som lirat boll på toppnivå i tio år. Visst, ledarsidan är ”obunden socialdemokratisk” men mig veterligen har den politiske chefsredaktören Karin Pettersson inte lagt sig i vart Guldbollen ska en endaste gång.

 

Ja, det brukar Erik Hamrén inte hymla med, han särbehandlar alla spelare brukar han säga. I konspirationsteoriernas tidevarv blir det extra mycket fokus på Zlatan ur det perspektivet. Men nu var det ett pris det handlade om, och jag har mycket svårt att se vad Hamrén skulle se sig vinna på att gå emot egen övertygelse. Om han har röstat på Zlatan, är det för att han tycker Zlatan är Sveriges bästa fotbollsspelare, någonstans får man dra gränsen för vad man kan anklaga en förbundskapten för.