Lördagarna när du inte har något på jobbschemat, inte är härjad efter en tung after work, inga bjudningar att klä upp dig inför, inget inbokat, inget planerat, när du kan ta en långpromenad i höstsolen med granntjejen, knalla upp din lokala pizzaman, ta in en välgräddad med dubbel botten och extra ost, lägga dig framför en Premier League-match du egentligen skiter i…

…jag undrar om inte de lördagarna egentligen är de bästa.

Säga vad man vill om ”Super-Mario” Balotelli men fotbollen behöver sådana karaktärer. Först stirrade han ut Newcastles keeper Tim Krul, rullade in straffen, Krul kvar på hälarna, sedan gick ”Super-Mario” rakt fram med armarna i kors – och stirrade ner Krul en gång till.

…allt detta i en frisyr som ser ut som han gnuggat en tribaltatuering mot hjässan…

…eller som Balotellis egen frisör ska ha sagt:
”Rumours are that when Mario walked into his favourite hairdresser in Stretford, the barber was muttering ’Why always me?’ under his breath”. 

Lite som Big Mamas syster (hon hade en salong på Friggagatan i Göteborg) en gång sa:
– Big mama big problem for big sister.

…ni som minns den färgstarke IFK-anfallaren minns också att han lekte mycket med håret.

Frågan som uppkommer efter Manchester City-Newcastle 3-1 är förstås: finns det något som kan stoppa City den här säsongen? Min PL-vinnare Chelsea är tolv (9) poäng efter.

I går visade Kanal 5 ”Armageddon” och det är nog den bästa skitfilm som gjorts. Får alltid tårar i ögonen när lille Tommy ropar till mamma Denise: ”Mom, that salesman’s on TV”  och mamman svarar: ”That man’s not a salesman. That’s your daddy”.

Vackert.

…eller när A.J (Ben Affleck) leker med ett kex på Graces (Liv Tyler) mage och hon undrar om det finns några människor på jorden som gör exakt samma sak som de två just nu?
– I hope so, otherwise, what the hell are we trying to save? 

Lite som med Mario Balotelli. Vad vore fotbollen utan sina berättelser?

Avd. krystade liknelser.