Milan-Arsenal i kväll och DN-Esk drog i gång den här (rätt tröttsamma) debatten om att Zlatan Ibrahimovic inte glöder längre. Den kom som ett brev på posten.

…eller den kom inte särskilt plötsligt, som Lasse Lava skulle sagt.

Då kan jag tycka att minnet är kort. Dels har Zlatan gjort mål i samtliga fem Champions League-matcher han spelat pågående säsong. Sedan minns ni väl Milan-Barcelona i höstas? 

Efter en minut hade Zlatan tagit en hundraprocentslöpning mot första stolpen och vräkt Seydou Keita över ända i momentet efter. I tionde minuten gick han spontant ner på knä i besvikelse över att Robinho bommade ett öppet läge. I 20:e kvitterade han till 1-1 efter en ny löpning mot första stolpen, förvisso med en felträff, men det är felträffarna som går in. När Barcelona fick en billig straff var Zlatan nere hos keepern Abbiati och tipsade om var Messi brukar skjuta samtidigt som han nog hoppades psyka sin gamle lagkamrat en smula. Det hjälpte inte men Abbiati gick i alla fall åt rätt håll på den straff som slogs korrekt (domaren följde regelboken när han varnade Messi och straff ett fick slås om). Första 45 minuterna hade Ibrahimovic inte en felpassning. Förutom att han halkade en del var han snudd på felfri och visade ett fokus och engagemang i både anfalls- och försvarsspel som jag inte kan minnas när jag såg från honom senast.

…Zlatan har aldrig varit en spelare som river och sliter över stora ytor, han ska inte vara det, han ska spara sina krafter för att få den tunga kroppen att göra rätt saker i 90 minuter på offensiv tredjedel. Det blir en allt större utmaning för honom ju äldre han blir. Men orsakerna är snarare fysiologiska än mentala. Snubben väger enligt egen utsago 100 oöppnade mjölkpaket och då behövs pigga ben. Av den anledningen ska Zlatan heller inte spela som nummer tio i ett svenskt landslag med det defensiva löpansvar det innebär. Det gör Johan Elmander så mycket bättre. Det handlar om att utnyttja spelares spetsegenskaper i rätt roller. Sedan kan Zlatan, i en position som ”falsk nia”, smyga ner ibland och delta i den tidiga speluppbyggnaden. Men det är en annan femma.

Det är närmast en historieförvanskning att påstå att Zlatan är så mycket annorlunda i sitt spel i dag jämfört med för några år sedan. Att han däremot ofta har svackor i februari är närmre sanningen.

Jag kan för mitt liv inte tro att Zlatan tar kvällens CL-åttondel mot Arsenal med en klackspark. Det ligger inte i hans natur. På sin officiella Twitter – som skrivs av någon annan men ändå – läste jag precis:

”Welcome to Milano, show us what you’ve got!”.

Resultatet lägger jag mig inte i men jag hoppas att alla Gunners förstår vad jag menar när jag skriver att jag hoppas att Zlatan hänger två i kväll och täpper till truten på olyckskorparna. Som Kim Källström gjorde i går fast på en annan nivå.