Jag fyllde ju 36 för någon månad sedan och när presentskörden skulle summeras konstaterades snabbt att den inte hamnar på topp tio. Jag fick varken Star Wars-gubbar, snowracer eller en prenumeration på Okej.

Mormor skickade som vanligt en bok av senaste nobelprisvinnaren i litteratur, denna gång Tomas Tranströmers Dikter och Prosa 1954-2004. Den ser bra ut i samlingen men jag håller ändå Världarnas Tak av Niklas Simonsson högre.

I alla fall.

När jag kom hem från jobbet i torsdags hade jag ett paket från farsan. Ett mjukt. Tänkte först kasta det på elden men vad fan, man vet ju aldrig.

Så jag öppnade…

…döm om min förvåning, glädje och lycka när det var Miroslavs tröja från VM 2010.

Ringde farsan som kunde berätta att han nyligen hade besökt vår avlägsne släkting Heiki, en man som jobbat på varenda oljeplattform värd namnet i såväl Mellanöstern som övriga världen. Farsan hade bjudit Heikki på den bästa av whisky, Laphroaig, och några dagar senare knackade Heiki på dörren för att reglera skulden.

Betalningen var tröjan ni ser här ovanför.

Farsan, som aldrig varit något större fan av tysk fotboll men vet att känna igen en målskytt, gjorde det enda rätta och skickade tröjan till Ankgatan i Solna som en försenad födelsedagsgåva.

Hur Heiki kommit över Klose-tröjan förtäljer inte denna historia men när vi spelade innefotboll med sportjournalistklubben i dag fick jag en yta i högerinnerläge, la bollen tillrätta för släggan och vräkte upp den i första krysset utan att EP-Månsson i målet hann få upp händerna. Det är möjligt att det finns en och annan djurgårdare som önskat att jag siktat ett par decimeter lägre för då hade EP-Månsson legat med dropp vid det här laget.

Om jag hade Klose-tröjan på mig? 

Sover Dolly Parton på rygg?

En fråga förblir dock obesvarad: ska jag skänka den vidare till Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige och därmed sluta cirkeln? Det tåls att tänkas på.