Zlatan hade ju rätt?
avDet var ganska hätsk stämning ute i de sociala medierna i går, på Twitter och Facebook med mera, efter Barcelona-Milan. Jag har länge drivit tesen att vi på kvällstidningarna har gått från att vara de som anklagades för att måla världen i svart och vitt, till att agera förnuftets och sansens röst när ”folket”, som ofta är anonymt och aldrig behöver stå för någonting, vräker ut sin avsky över ditten och datten.
Jag har många gånger undrat var den här utvecklingen leder oss, är kommentarer till artiklar ett bra sätt för att låta ”folket” få göra sin röst hörd – eller är det ett arbetsmiljöproblem för oss journalister, och ett debattklimat som avskräcker intresserade människor från att delta i diskussionen?
Olof Lundh skriver bra här och jag tänker att ju fler som påtalar problemen, desto bättre. Men jag vet inte. Jag skulle tro att de som spyr ut sin galla förmodligen inte är reflekterande nog att förstå vad det handlar om. De har i regel precis fyllt 16, de är pojkar, i vissa fall empatiskt handikappade män – sällan eller aldrig kvinnor – de verkar ha låga skolbetyg och har säkert svårt att få brudar.
Med det sagt hade Zlatan en intressant poäng. Straff nummer två blåses för ett regelbrott som påbörjas innan bollen är i spel och avslutas när hörnan är slagen. Det kan aldrig bli frispark eller straff om bollen inte är i spel. Men det går inte att få ett svar i regelboken hur den här situationen ska bedömas men praxis är att domaren stoppar spelet, varnar eller tillrättavisar, och sedan blåser om hörnan. Eventuella domare som läser det här får gärna förtydliga vad de har för instruktioner i den typen av situationer.
Men jag kan inte tolka det på annat sätt än att Zlatan har rätt i sina utspel och att domaren gjorde fel.
Men längre än så behöver man inte dra det. I Milano var det Milan som hade felbedömningarna på sin sida. Kameror, som Erik Niva föreslår, löser inte grundproblemet, det skulle bli samma diskussioner eftersom även studerandet av TV-bilder leder oss i olika riktningar. Ett exempel: alla har sett TV-bilderna från i går – är vi överens om alla situationer för det? Det som behövs är ett lägre tonläge och en högre nivå på debatten.
The end.