Varit en fin dag på fältet.

Hyrde en svart Volvo S60 i Stockholm – inte helt olik batmobilen – och tog mig till Sundsvall på ganska exakt tre timmar.

På Norrporten Arena träffade jag Nisse på Bildbyrån som undrade om jag ville följa med på en kurs på temat: ”Så jagar du björn”. 

Den chansen får du bara en gång i livet.

Messade Bank som var skeptisk:
– Björnar går inga kurser hur man jagar människor.

Det har han förstås en poäng i, känns inte riktigt fair.

Beslut söndag morgon.

Lasse Lava pratade inför Gif Sundsvalls sponsorer och avslutade allt med att sticka ut hakan med ett vågat 1-1-tips med tillägget: ”Jag är ingen bra tippare”. Utöver det fick han inte sagt ett vettigt ord vad jag hörde.

Helsingborg besegrade till slut Giffarna med 1-0 inför en publiksiffra som höll hockey-VM-klass – 2503. I fjol hade Sundsvall ett snitt på 3500 – i superettan. Var sitter felet? Laget spelar ganska trevlig fotboll. Särskilt kallt var det inte heller.

HIF:s Emil Krafth byttes ut tidigt men ingen fara med talangen, han kände sig bara kraftlös.

Mattias Lindström utsågs av någon outgrundlig anledning till matchens bästa spelare – och fick en trälåda ost i pris.

– Nu skulle man haft ett bra rödtjut också, menade mittfältaren.

Helsingborg flög till Sundsvall i fredags, bussade till Stockholm efter matchen, hotell över natten och flyger hem till Helsingborg under söndagen. Två dygn för en allsvensk match, det gick nämligen inga flyg från Sundsvall på lördag kväll.

Så det blir en natt i huvudstaden för regerande mästarna.

– Jag får ta rygg på ”Sudden”, flinade Lindström.
Han måste väl varit ute redan i går? undrade jag.
Då garvade LIndström.

…faktum är att Erik Sundin var ovanligt blek i matchen.

Sedan åkte jag till hotellet för att skriva men innan det en sväng på stan för att få tag på snus. Konstaterade tre saker:

1. I Sundsvall stänger till och med Pressbyrån 18.00 på lördagar.

2. Här och var gick det omkring människor på gatan och skrek utan synbar anledning.

3. Jag såg en sådan där stor bil, en amerikanare. En hårfager man körde med nedvevade rutor och rockabillyn dånade ut.

Blev en krönika om Conny Karlssons taktiska genidrag och att Thomas ”Torres” Sørums måltorka är över, samtidigt som hockeyn pågick på TV:n. Biljettpriserna sänktes till slut, nu var det nästan femsiffrigt i Globen.

Jag är ganska säker på att Sverige vinner VM-guld med Karlsson, Zäta och Partilles egen stolthet Daniel Alfredsson i storform men mest fascinerande så här långt är ändå Tre Kronor-kepsen…

…jag har aldrig sett fotbollskillarna i landslagskepsar under ett mästerskap, å andra sidan är det mer gelé över fotbollsspelare och de har heller ingen hjälmfrilla att skydda världen från.

Men jag gillar Tre Kronor-kepsen, det gör jag. Skulle bära den med stolthet.

Ingen dag är fullbordad utan ett bättre bad, det är också avklarat.

I morgon kör vi tillbaka till Stockholm eller så fäller vi vår första björn. Sådan variation bjuder livet som handelsresande i allsvensk fotboll.