Fotboll vs ishockey?

Kom igen.

Jag håller med om att det är poänglöst att jämföra intresset mellan olika idrotter, men just den här frågan lever i Sverige, eftersom det finns ett smått inavlat perspektiv att ishockey är en stor idrott i världen.

Det är den inte.

Hur man än räknar.

Ishockeyn drivs framåt av kommersiella krafter i första hand, och även i Sverige har den tappat mark mot fotbollen senaste 20 åren (även om elitserien fortfarande håller jämna steg med allsvenskan).

Författaren och journalisten Per Svensson skriver bra om detta i Sydsvenskan i dag:

”Ishockeyn är visserligen fortfarande den efter fotbollen populäraste arenasporten i Sverige. Men en arena är inte en tv-soffa. Medan fotbollen har kunnat profitera på globaliseringen, massmedaliseringen och kommersialiseringen av samtidskulturen har ishockeyn snarast marginaliserats. Rinkarna ger inte samma utrymme för spektakulär individualism och celebritetskult som fotbollsplanerna. Fotbollen har blivit ett expansivt och ofrånkomligt allmänkulturellt fenomen, något man måste förhålla sig till även om man inte är intresserad av idrott. Så förhöll det sig också en gång med hockeyn. Men idag behöver ingen som inte är specialintresserad av slagsmål på is bry sig ett jota om hockey-VM”.

I dag var det VM-premiär i Sverige/Finland och den första matchen i Globen drog 202 åskådare (enligt Mats Wennerholm som räknade), det var visserligen Tyskland och Italien som möttes…men 202 pers? Det är stora länder befolkningsmässigt, bara i Tyskland bor det 82 miljoner invånare fick jag lära mig i dag.

Inte ens meningslösa placeringsmatcher i handbolls-VM hade så dåliga publiksiffror.

När det var dags för Sverige-Norge kom det 7770, samtidigt drog Finlands premiär i Helsingfors nästan det dubbla, 12 354 personer (mot Vitryssland).

Det invänds att biljetterna är för dyra, det kostade tydligen 1300 spänn att se Tre Kronor, men faktum är att det var ännu dyrare i Finland (länk här).

Visst, ishockey är en större sport i Finland än i Sverige, de har inte så mycket annat att glädjas över i idrottssammanhang på andra sidan sjön – men ändå.

Oavsett vad är det förstås ett snedsteg av transformerska mått av arrangörerna att sätta så höga biljettpriser, det är skyhögt över vad en budgetbiljett under ett fotbolls-VM kostar. Man överskattar intresset för en idrott och ett VM-upplägg som är en lång transportsträcka mot något som eventuellt gäller något.

Jag undrar varför det inte har gjorts någon tydlig journalistik kring prisnivåerna, jag som fotbollsreporter hade ingen aning om detta, eller är det kanske alltid så här? Heder till Lasse Anrell som lyfte frågan i dagens Sportbladet men han ska dessvärre sluta efter VM vilket är en förlust för ishockeyn, idrotten, nationen och världen.

Sedan måste man ställa frågan varför det under Sverige-Norge i Globen först kommunicerades ut en siffra på 5900 åskådare som sedan korrigerades till 7700?

Någon som vet?

5900 på plats – 7700 sålda biljetter?

1800 som hängde i baren?

Inkluderade man plötsligt prins Daniel och hans entourage?

Eller glömde man bara att räkna in tv-tittarna också?

Jag vet inte.

Jag är däremot ganska säker på att Sverige vinner VM-guld med Karlsson, Zäta och Partilles egen stolthet Daniel Alfredsson i storform – men låt dem som är intresserade ta del av detta och sänk priserna, tack.