Stockholms fotbollssupportrar visade upp sig från sin absolut bästa sida på gårdagens derby. Det var en fröjd för ögat, kolla bara norra stå…

…eller Järnkaminerna…

…norra…

…Järnkaminerna…

…dessutom inte särskilt många hatramsor – om ens några? – däremot supporterhån på exakt rätt nivå till exempel när AIK-klacken skanderade välsynkroniserat mellan sektionerna ”Challe Berglunds Järnkaminer – Challe Berglunds Järnkaminer”.

…Challes gulrödblåa hockeykillar ramlade ju som bekant ur elitserien tidigare i våras.

Vi fick ännu ett exempel på Self–policing, alltså att supportrarna själva löser eventuella problem på läktaren. Det är inte helt enkelt att förhålla sig till men när det tändes en bengal i AIK-klacken åkte han som tände den ut snabbare än kvickt och jag hoppas att han mår bra i dag. Jag hoppas verkligen det och Self–policing är inte så enkelt som det låter och frågan är om det är att föredra.

Matchen?

Nja.

Det var låg spelkvalitet som inte bara går att härleda till intensitet för så hög var den inte, däremot möttes två lag som inte riktigt behärskar att spela konstruktiv fotboll i högre tempo än den normala allsvenska lunken erbjuder.

Andreas Alm sa:

– Jag tror det finns många människor som funderar på om de ska gå på bio med THX-ljud eller om de ska se en allsvensk match. I dag handlade det om inramning, då är det gratis, men i en vanlig allsvensk match, då påverkar säkert passningsspel, om det är underhållning eller inte.

Värt att fundera på, och utvecklas här.

Spelare som ändå gjorde det bra:

Peter Nymann Mikkelsen i Djurgården och Martin Lorentszon i AIK.

Men den här kvällen var det fansen som imponerade, det var inte ens särskilt stökigt utanför Råsunda vad jag hörde.

Arvid, 9, såg sitt första Stockholmsderby och förutom att AIK kvitterade var han egentligen bara besviken över en sak – att Djurgårdsklacken inte sjöng ”Solna centrum står i lågor, hoppas hela skiten brinner ner”.

Tydligen är nioåringarna svensk fotbolls största supporterrelaterade problem just nu.