Det blev ett konstigt svensk-EM på det sättet.

Vi gick in med låga förväntningar och i och med att det blev förlust direkt mot Ukraina – ”Vår joker är bränd”, som Kim Källström uttryckte det dagen efter – så hann det aldrig byggas upp en tro på avancemang, i alla fall inte hos mig.

Därför inte den sedvanliga mästerskapsdepressionen, och förutom hos Anders Svensson upplevde jag inte besvikelsen särskilt stor hos spelarna eller förbundskapten Erik Hamrén heller. Då var det mer nedstämt efter Ukraina-matchen.

Kanske hade de samma känsla som vi som följt laget på nära håll: med den svåra gruppen, alla problem på vägen, en orutinerad förbundskapten och så många mästerskapsdebutanter hade det krävts ett litet mirakel för att gå vidare – men det dök ens aldrig upp en anledning att tro på ett.

När det kommer till spelarinsatser var det väl egentligen inte någon spelare som gjorde två riktigt bra insatser. Zlatan var riktigt bra i första matchen, Mellberg och Isaksson i andra, Kim var okej i båda, Anders gjorde ett bra inhop och en bra förstahalvlek mot England, Rasmus Elm en bra andra mot Ukraina…jag vet inte om det var så mycket mer?

Erik Hamréns misstag har jag pekat på i ett tidigare inlägg, han var inte godkänd men det var hans mästerskapsdebut så det finns en förklaring.

Nu blir det till att raka av sig Nolte-skägget och ta en ledig söndag. Jag skippar Zlatans presskonferens och tänkte ta mig till Tjernobyl-området, det är trots allt bara tio mil härifrån.

Sedan får man väl försöka skrämma upp någon form av vinkel inför Frankrike och jag lider med alla fans som är kvar i Kiev för detta och dem som laddat för att åka hit och nu får se en för svensk del betydelselös match.

På tisdag ska vi spela journalistlandskamp mot fransosernas murvlar som kommer med bland andra Robert Pirès. Blir det inga ändringar är det Koncha Zaspas konstgräs som gäller och avspark vid 11.00.