Efter Sverige-Kazakstan 2-0 gick det verkligen inte att hitta en enda människa som hade något positivt att säga om det svenska spelet.

Publiken busvisslade, Kazakstans förbundskapten Miroslav Beránek menade att Zlatan var enda skillnaden mellan 18:e rankade Sverige och hans 142-rankade kazaker och Erik Hamrén sågade insatsen på ett sätt jag aldrig hört honom vara i närheten av förut. Ingen av spelarna protesterade, de sågade sig själva.

Alla tycker samma lika – men ingen kan/vill/vågar sätta fingret på vad problemet är i ett större prespektiv.

Vilket kanske är det största bekymret.

Något är uppenbarligen ruttet i det svenska landslaget just nu. För många bra spelare lyckas med för få saker.

Jag tror det beror på att det saknas ett innött grundspel, en grundtrygghet och att vi ser resultatet av en lång tid av ständiga ommöbleringar, experimenterade och laborerande med startelvor. Bland annat därför har Sverige inte kommit längre trots att man jobbat med en mer offensiv och passningsinriktad fotboll i snart tre år nu.

Har Sverige egentligen utvecklat landslagsfotbollen under Erik Hamrén?

Jag frågade Fitness-Wagner vad han tyckte klockan tre i natt:
– De har försökt att utvecklas.
Är det utveckling?
– Det är ett försök till utveckling, sa Fitness-Wagner och gäspade.

Vi kom inte längre där och då.

…men det blev en rolig dialog.

Dock inte lika rolig som den mellan mr Flinch och Zlatan i mixade zonen när mr Flinch undrade:
Du drog iväg bollen vid halvtidssignalen. Var du frustrerad då?
– Det såg du va? sa Zlatan.
Jadå, sa mr Flinch.
– Men du såg inte det andra eller?
Jodå, jag såg framspelningen till 2-0.
– Bra. Då säger vi så, sa Zlatan och gick.

I alla fall.

Jag funderade ju kring det här med Anders Svenssons utspel i förra veckan, att det kunde ses som en första spricka i fasaden mellan spelare och Erik Hamrén. Anders visade med sitt inhopp att han behövs i en svensk startelva, Erik visade med sin laguttagning att han inte begriper det – och jag undrar vad spelarna egentligen tycker om den massiva kritik de fick av förbundskaptenen på gårdagens presskonferens?

Kanske något i stil med ”Kunde han inte försökt att linda in det lite mer? Fan, här blir vi utbuade av publiken och sågade i medierna – och vår coach står på första parkett?”.

Hamrén fick ingen fråga om sin egen roll men det är just när man är så hård mot spelarna, som det också är viktigt att inte själv glömma bort att nämna vem som är ytterst ansvarig.