Som jag var inne på i förra inlägget kom både Tobias Sana och Mathias Ranégie med i VM-kvaltruppen som ska möta Färöarna och Tyskland. Det beskrevs som en skräll men jag tyckte det låg i luften och jag ser inga fel med att ta en extra stor trupp just den här gången (23 man).

Mer förvånad över Alexander Kacaniklic där det tidigare var så självklart att han skulle spela i U21. Jag köpte Erik Hamréns förklaring då (”Viktigt för svensk fotboll”), när A-landslagets matcher nu krockar med U21-playoff har Hamrén svängt.
– När vi har två tävlingslandskamper är det självklart att A-landslaget går före, sa Hamrén.

Logiken: om A-landslaget har en tävlingslandskamp = U21. Om A-landslaget har två tävlingslandskamper = A-landslaget.

Glasklart?

Nåja.

Det handlar också om att Hamrén tidigare i höst gick ut med en tung satsning på Emir Bajrami. När han inte ens platsar i Monacos trupp i franska andraligan fick Hamrén vika från den linjen. Också.

Förbundskaptenens uppmärksammade brandtal tar jag upp i en krönika i papperstidningen. Jag kommer säkert få landslagsfansen emot mig men tycker att som journalist har man en skyldighet att påpeka när det blir blir tomma ord och floskler. I framtiden lär vi garva högt åt det där talet om guld och medaljer och drömmar i ett läge där Sverige med nöd och näppe precis lyckats besegra Kazakstan på hemmaplan. Tomma tunnor skramlar ju som bekant mest.

Sedan tror jag att Sverige kommer att göra bättre prestationer nu än senaste samlingen. Kim Källström är tillbaka på det centrala mittfältet, sedan är frågan om han ska spela med Anders Svensson eller Rasmus Elm. Jag har min uppfattning klar i den frågan och jag tror på Elm för framtiden men han ska inte ta över över för att Anders är 36 år gammal, Rasmus ska ta över den dag han presterar bättre i landslaget än Anders Svensson. Hur vet man det då? Tja, backa bandet och kolla hur Kims väg till en gjuten plats har sett ut. Förr eller senare blir det ett naturligt val. Därmed inte sagt att det är det i dag. Jag ser gärna Anders Svensson på planen mot både Färöarna och Tyskland.

Hur som helst är det nog läge för Erik Hamrén att börja fatta beslut kring sin startelva och trupp som han tror på över lite längre tid än tre veckor.