Elfsborg har redan bevisat att de kan vinna på naturgräs.
Gott så?
Tja, nu ska de bara bevisa det en gång till.

2-0 hemma mot Gefle i går var Elfsborg bästa match på två månader, Anders Svensson stod för årets mål på Borås Arena och försvarsspelet gick överhuvudtaget inte att kritisera.
Det spelade ingen roll.
När SVT:s Staffan Lindeborg haffade Svensson för en intervju direkt efteråt dröjde det inte många sekunder innan frågan dök upp som hängt över det här laget hela säsongen – den om deras svaga resultat på naturgräs.
Lagkaptenen, rutinerad som han är, skämtade enkelt bort frågan och det ska Elfsborgsfansen se som positivt. Emellanåt har spelare och ledare uppträtt närmast besvärade av diskussionen men efter gräslossningen mot Gais på Gamla Ullevi häromveckan verkar läget vara ett annat.
– Det ska vara elva hungriga tigrar som springer in på Strandvallen på torsdag, sa tränaren Jörgen Lennartsson, väl medveten om att tigrar trivs bättre i djungeln än på Borås djurpark.

Men även om Elfsborg har besegrat sitt grässpöke en gång i år måste de göra det på torsdag igen, mot det Mjällby som hängde av Boråslaget från 2011 års guldstrid. I fjol handlade det om 27:e omgången och Elfsborg stod för en insats där det slarvigt använda uttrycket ”DE VEK NER SIG” passade perfekt. Dagen efter vann Helsingborg med 3-1 över Gais och säkrade SM-guldet.

Ny match nu med liknande förutsättningar – men dit återstår ännu ett par dagar och under tiden kan Elfsborg tillåta sig att njuta av första halvleken mot Gefle.
In på Borås Arena klev ett lag vars spel hade hackat sedan slutet av augusti, nu satte de fart på bollen så beslutsamt och konsekvent att de själva inte hängde med alla gånger.
Framför allt gjorde inte motståndarna det.

Det var imponerande att se hur flera av Elfsborgs nyckelspelare – från målvakten Kevin Stuhr Ellegaard via lagkaptenen Anders Svensson till anfallaren Lasse Nilsson – aldrig accepterade att bolltempot sjönk, då fick ”den skyldige” snabbt höra det.
Nu ska man komma ihåg att det regnblöta underlaget bidrog till det extremt snabba spelet, man ska också komma ihåg att Gefle sällan eller aldrig hotade i djupled, då går det att kliva fram och spela med hög press och stor risk. När det lyckas ser det fantastiskt ut men det går knappast lika lätt på Strandvallen.

Framför allt inte utan vänsteryttern Niklas Hult som missar hela avgörandet på grund av en bristning i baksidan lår.
– Det är lite katastrof för oss, suckade sjukgymnasten Jan Andblad ärligt.
David Elm, som satt på bänken i går, tror själv inte på spel från start mot Mjällby heller.
– Jag kanske kan hoppa in sista tjugo och gröta runt i gyttjan, sa Elm.

Ännu viktigare då att Lasse Nilsson bröt sin måltorka när han kom först på Stefan Ishizakis inläggsfrispark och styrde in 1-0 med pannan, att Anders Svensson var fem plus i första halvlek och att Joackim Jörgensen gjorde ett felfritt inhopp.

I andra halvlek drabbades Elfsborg (misstänker jag) av samma syndrom som Häcken mot Kalmar i lördags: en kombination av att orken började tryta och känslan att ledningen inte får tappas. Resultatet blev att spelarna tog ett steg bakåt i stället för ett framåt. Gefle bättrade på sitt bollinnehav utan att skapa chanser, Elfsborg gjorde inga fler mål. Guldstriden kan komma att avgöras på målskillnad och efteråt tyckte Lasse Nilsson med flera att de borde jagat ett tredje mål hårdare.
I den debatten är jag dock på Jörgen Lennartssons sida:
– Man orkar inte spela med så högt lag och så hög press i 90 minuter. Det var inte meningen att vi skulle ta hem laget på det sättet men vi ville heller inte mata Gefle med ett 1-2-mål som hade gett dem näring och energi, sa Lennartsson.

Segern innebär att Elfsborg och Malmö har lika många poäng och samma målskillnad med två matcher kvar. MFF toppar tabellen på fler gjorda mål. Oavsett hur det går på torsdag kommer guldstriden att leva till sista omgången på söndag då matcherna spelas samtidigt. Glöm inte att ha miniräknaren nära till hands.