Döm om min förvåning när jag i eftermiddags fick mejl av en reporter på Slitz som intervjuat mig några veckor tidigare, och han bifogade följande bild…

…visst fan hade jag ställt upp på intervjun och inget fel på den – men omslagspojke!?

Det fanns inte på kartan.

Jag har så klart fått en hel del pikar på redaktionen:

– Det kan inte vara hög stämning på I19 i Boden nu, sa Niva och illustrerade på ett målande sätt besvikelsen hos de värnpliktiga.

…nä, det var knappast den kroppen de väntat sig när förpackningarna revs upp på logementet.

Men som någon skrev på Twitter:
– Slitz har haft mindre bröst på omslaget…

Samtidigt är det väl ett steg framåt, att tidningen (där jag jobbade för tolv år sedan) satsar på annat än utvik.

Rubriken har lett till en del missuppfattningar också: ”Kan Robert Laul rädda svensk sportjournalistik?”.

Det har jag aldrig utgett mig för att försöka göra, lik förbannat har EP-Månsson nu spelat både Oasis Wonderwall (”Because maybe, you’re gonna be the one that saves me And after all, you’re my wonderwall”) och den här repliken ur Star Wars IV…

Nåväl, jag ska inte klaga på rubriker, det ska jag inte. Och diskussionen om övergången från pappersjournalistik till nätjournalistik är viktig och intressant och just nu väldigt aktuell.

Och, om jag ska vara ärlig, om ganska exakt en månad sjösätts steg ett i den större planen.

MDMN!