Skriver i dagens tidning en replik på Zlatan Ibrahimovics kommentar efter bragden i Berlin där han menade att medierna hoppades att Sverige skulle förlora. Döm om min förvåning när folk inte håller med om mitt resonemang.

Alla i branschen vet, inklusive förbundet och landslagsledningen, att det blir fler sidor och större intresse vid vinster än vid förluster. Medierna tjänar på och vill ha ett framgångsrikt landslag över tid. Ständiga förluster och missade mästerskap innebär en återgång till 1980-talets dystra år utan publik eller intresse, ishockeyn går om som största sporten, jag personligen får inte åka på mästerskap, industrin runt fotbollen krymper. Det är ingen utveckling jag önskar, varför skulle jag önska det? Fan, det är hur kul som helst att bevaka landslaget på mästerskap även om man är rejält slutkörd efteråt.

Sedan att vi rotar fram negativa saker och kritiserar och tycker och tänker om ditten och datten, det är klart vi gör det. Vi skriver om allt oavsett hur det påverkar landslaget. Men det här med att man inte vill att Sverige ska vinna är fel. Det är jättebra för tidningar och medier när Sverige vinner. Däremot agerar man aldrig aktivt för att de ska vinna, eller för att de ska förlora, utan tar upp det som är journalistiskt relevant. Och faktum kvarstår: det publiceras fler sidor och genererar ett större intresse när det går bra för landslaget. Om man inte ser det är man helt enkelt inte räknekunnig.

…men om folk inte vill förstå kan man förstås inte tvinga dem.

Det finns någon slags fantasibild, att om medierna avslöjar saker och skriver negativt om landslaget, då påverkas resultaten negativt. Hur kunde Sverige i så fall vända 0-4 mot Tyskland när kritiken i tidningarna varit relativt omfattande?

Sverige vände när Kim Källström kom in på planen i kombination med ett antal andra faktorer där ute på Berlins Olympiastadion som samverkade på ett lyckligt sätt (jag nämner vilka i förra inlägget).

…men att händelseutvecklingen i första halvlek skulle ha något att göra med vad Bank eller jag skrivit i tidningen senaste dagarna…allvarligt?

Möjligen kan tuff kritik ha en enande funktion, att det skapar en ”vi-mot-dem”-känsla som kan utnyttjas positivt. Även om jag tror att poängeffekten är marginell borde fansen alltså hylla de som vågar kritisera.

Nåväl.

Det kom en dag efter i Berlin också och förbundskapten Erik Hamrén menade att bänkningen av Kim Källström var en del av matchplanen:
– Jag förväntade mig att vi skulle få springa mycket utan boll och det fick vi också göra. Jag valde då de spelare jag trodde och tyckte skulle passa bäst för den uppgiften och få ta den stöten. Och sedan, typ som Anders gjorde mot Färöarna, kunde (Kim) komma in med friska ben för att avgöra matchen, sa Hamrén och fortsatte:
– Jag visste att vi tappade offensivt utan Kim, det visade han inte minst med sina fantastiska passningar vid både 1-4 och 2-4. Men det ingick i beräkningen att vi skulle tappa offensivt.

Anledningen till att Hamrén tror på att vila just mittfältare under första halvlek, och inte anfallare som Zlatan Ibrahimovic, är att de springer oerhört mycket under en match, menar förbundskaptenen:
– Vi såg i EM i somras hur de centrala fältarna fick göra ett enormt jobb. Tar man Frankrike-matchen var både Anders och Kim slut när det var 20 minuter kvar. Anders kunde jag ta ut men Kim fick vi flytta upp som nummer tio och sätta in Samuel Holmén och Pontus Wernbloom för att få stopp på Frankrike.

Antingen är Erik Hamrén mannen som revolutionerar fotbollen eller så slog han just världsrekord i efterhandskonstruktioneri. Vi får se om del Bosque i framtiden bänkar Xavi och Iniesta så att de kommer utvilade till andra halvlek.

Det här och mycket annat diskuterar vi i senaste avsnittet av vår fotbollspodd där vi bland annat sätter Nivas tumlande och skrålande på pressläktaren i perspektiv. Firade han verkligen vildare än statsministern?

…och till alla som törstar efter ännu fler positiva landslagsnyheter har jag skrivit ett helt dokument i dag – bara om landslagets segermiddag i Berlin. Plus-inlåst eftersom läsarna har större benägenhet att betala för positiva nyheter (sportbladet.se slog exempelvis nytt besöksrekord efter 4-4 mot Tyskland och tidningsförsäljningen ökade).

Nu: fokusflytt till allsvenska guldstriden.