Regerande mästarna väntar fortfarande på första segern och har tre raka kryss. 
Det kommer säkert att beskrivas som en katastrofstart på sina håll.
Men mot bakgrund av hur Elfsborg spelar och den kvalitet som finns i laget tror jag inte att de själva är särskilt oroliga.

Så fick vi ett toppmöte enligt konstens alla regler på Borås arena. Två starka startelvor, två laddade klackar, ett omfångsrikt hemmatifo, 16 000 åskådare och tyst endast en gång: under den minut nyligen avlidne Elfsborgsledaren Ture Nygren hedrades.
Själva matchen var annars inget för sörjande själar.

Domaren ”Magnus” Hansson (det stod fel i officiella informationen) lät spelarna sätta nivån och efteråt fick vaktmästaren sopa upp benflisorna. Särskilt fult var det dock inte, mer hårt och rejält. Hansson behövde exempelvis bara dela ut ett gult kort (Andreas Klarström).

Ett välorganiserat Elfsborg mot ett ännu mer välorganiserat IFK Göteborg som ställde skokartongen ganska djupt på egen planhalva. Blåvitt lät Elfsborgs ytterbackar vara bollförande och styrde därmed undan Anders Svenssons spelvändningar för att slippa jobbiga överflyttningar.

I första halvlek kom hemmalaget egentligen bara till avslut från distans, ofta genom att Svensson i stället hittade den raka passningen på Mohamed Bangura som knappat missade en bollmottagning inklusive vändning.
Bangura fick utstå hat från AIK-fansen i premiären, nu fick han höra okvädningsord från Göteborgsfansen, den här gången handlade ramsorna om ”Solnatattare” i stället. En viss komik mitt i eländet, dessutom slapp staden Borås se fler män i rånarluva, och det var lugnt och städat även på bortaläktaren den här gången.

Blåvitt sökte den snabba omställningen, effektivast via vänsterkanten med en trygg Mikael Dyrestam och en lurig Sam Larsson. Halvlekens bästa målchans var dock en högerhörna från Larsson som Kjetil Waehler så när nickade i mål men i vägen med ett ben fanns Elfsborgs vänsterback Klarström.
0-0 i paus och jag sa till min bänkgranne Simon Bank:
– I 65:e kommer målen, då öppnar det upp sig.
Tio minuter in på andra halvlek svarade Bank:
– Det blir nog före 65:e.

Känslan var riktig, Elfsborg tog initiativet tydligare efter pausvilan, i stället för att spela runt den blåvita skokartongen lyfte de på locket och sparkade ur bottnen och kom till bra lägen. Stefan Ishizaki lurade Adam Johansson och sköt oväntat mot första stolpen men John Alvbåge reflexräddade med en spänd underarm.

Elfsborg bytte in Lasse Nilsson men IFK Göteborg red ut stormen och jämnade ut matchbilden även om Elfsborg hade ett visst tryck de sista fem minuterna.

Några mål blev det aldrig, det var å andra sidan det enda som saknades på Borås Arena en kväll där flera spelare stack ut med individuella prestationer: Bangura, Alvbåge, Jon Jönsson och Jakob Johansson för att nämna några av de främsta.

Delad poäng är förstås mest värd för serieledande IFK Göteborg som är obesegrade i årets allsvenska och inte har släppt in ett enda mål på 270 minuter. Regerande mästarna väntar på sin första seger och har tre raka kryss. Det kommer säkert att beskrivas som en katastrofstart på sina håll men mot bakgrund av hur Elfsborg spelar och den kvalitet som finns i laget tror jag inte de själva är särskilt oroliga.