Jag har som sagt varit på semester i Portugal och inte skrivit en rad i tidningen eller på bloggen om händelserna i Djurgården men hann inte mer än landa på Arlanda förrän jag insåg att det tydligen finns ett behov bland vissa (jag tror inte att de är särskilt många men ändå) att diskutera om det verkligen var hot Magnus Pehrsson utsattes för.

Det har redan debatterats av de som varit i tjänst i helgen men visst, jag kan också ge min syn på det eftersom folk verkar undra vad jag tycker.

Den som upplever sig hotad har alltid rätt att polisanmäla, sedan är det en fråga för polisiära myndigheter och juridiska instanser att ta ställning till om hot förekommit och hur allvarliga hoten i så fall är.

Så långt är nog alla överens.

Vi borde också kunna vara överens om följande:

Om det kliver in tre personer från en firmagruppering som anser att idrott och våld hör ihop, som är kända av polisen sedan tidigare, som innebär att Magnus Pehrsson får avbryta en genomgång och motta information om att om inte Djurgården vinner nästa match, då kommer alla att vända sig emot honom, då kommer det resas krav på hans avgång, och så har man fått bort personer tidigare, ja då har i alla fall jag förståelse för att Pehrsson funderar i termer: är det här en arbetsmiljö jag vill verka i?

Speciellt när personerna motiverar det som någon form av demokratisk rättighet för medlemmar i en förening. Mig veterligen är det raka motsatsen till föreningsdemokrati. I en föreningsdemokrati sköts sådana frågor av den demokratiskt valda styrelsen som utser VD/klubbdirektör som ansvarar för personalfrågor. Inte genom enskilda medlemmar/grupperingar som kräver samtal i samband med lagets träningar. Och i synnerhet inte när det finns ytterligare ett för idrotten unikt och lämpligt forum att framföra kritik på: under matcher, i form av banderoller och plakat.

Polisutredningen pågår, förr eller senare får vi svar på om det var ett hot i juridisk mening eller om ärendet avskrivs, under tiden kan vi också vara överens om att det här knappast är ett klimat som hjälper föreningar till bättre resultat, och som kommer att få fler tränare än Magnus Pehrsson att fundera på om de vill jobba i en miljö där det anses vara en medlemsrättighet att firmarepresentanter kliver fram vid träningar och meddelar att nu blir det minsann värre om ni inte vinner nästa match.

Jag har full förståelse att en fotbollstränare då ställer sig frågan: ”Okej, och vad är nästa steg?”.

Det är ingen rolig fråga att behöva diskutera med sin familj, och det blev ett stort problem för Djurgården alldeles oavsett vad den juridiska termen blir.