För att AIK ska vinna över Åtvidaberg krävs att spelarna gör allt rätt.
Större är inte skillnaden mellan lagen just nu.
Det gäller även tränaren.

Det går nämligen att fundera en hel del kring Andreas Alms startelva.
Egentligen sa Nils-Eric Johansson det bäst i halvtidsintervjun vid ställningen 0-0:
– Vi måste ta bättre beslut där framme.
Exakt så var det.
Det saknades helt enkelt fotbollsintelligens längst fram.
Visst är Daniel Gustavsson snabb, Kennedy Igboananike ännu snabbare, Nabil Bahoui lovande och Robin Quaison ännu mer lovande.
Men AIK:s fyra mest offensiva spelare har framför allt en sak gemensamt: de är inte några fotbollsgenier – ännu.
Det syntes tydligt i går.
AIK:s taktik, enligt Alm, var att koppla ett grepp om matchen. Det gör att jag ännu mindre förstår varför han valde en startelva för att spela omställningsfotboll. Varför inte Ibrahim Moro centralt på mitten och Celso Borges ett snäpp framför?

Nåväl, det blev bättre efter bytena – Daniel Gustavsson och Robin Quaison ut, Martin Mutumba och Henok Goitom in – men det var så dags. Då hade Åtvidaberg redan gjort det där första målet som så ofta avgör fotbollsmatcher.

Kristian Bergström slog frispark, nyss inbytte Mutumba räckte inte till i duellen med Martin Christensen och bollen damp ner framför hungrige Imad Zatara som pressade ner den i bortre. Det var inte enda gången det var rörigt i AIK:s straffområde i samband med Åtvidabergs fasta situationer, på så sätt kom målet logiskt.
När 36-årige målvaktsveteranen Henrik ”Fimpen” Gustavsson dessutom svarade för något av sitt livs match räckte det inte ens med smarte Henok Goitom på planen. AIK hade behövt en målskytt som avslutar rätt när läget dyker upp. ”Fimpens” räddningar i all ära, de flesta avslut fick han faktiskt rakt på sig.

Åtvidaberg tog årets första trepoängare och med tanke på att utmärkte Kristian Bergström även hade en boll i insidan stolpen får resultatet anses rättvist även om AIK manglade på bra mot slutet.
De tillresta AIK-fansen hördes bra genom tv-rutan och Uppdrag Granskning har förstås inte gått obemärkt förbi: det var sånger och banderoller om Janne Josefsson.
Att spelarna skulle varit särskilt påverkade av turbulensen gick däremot inte att se, AIK öppnade och avslutade starkt (det är i början och slutet av matcher man brukar se hur ett lag mår, däremellan funderar man inte så mycket som spelare).

Mot Åtvidaberg var det annat som gick snett och nu har AIK öppnat allsvenskan med två poäng av nio möjliga och frågan är om inte mötet med Malmö på Friends på onsdag blir säsongsdefinierande:
Poängförlust och det riskerar att bli ett jobbigt 2013.
Vinst och AIK studsar tillbaka rätt direkt.
Då förstår ni hur mycket som står på spel.