Jag har ägnat två arbetsdagar åt att skriva om Uppdrag Gransknings reportage om fotbollsfirmor i allmänhet och ”Firman Boys” i synnerhet.

Vi brukar inte nämna firmorna vid namn eftersom det har ansetts handla om löst sammansatta och hårt slutna nätverk som gör upp i organiserade slagsmål lite här och var och håller på fotbollslag.

Jag tror att ”Firman Boys”, och med tiden kanske också andra firmor, kommer att betraktas som något annat än ”bara” våldsamma huliganer efter kvällens tv-reportage. Som en anonym aktör med makt inom svensk fotboll.

Dels för att SVT:s tyngsta granskande samhällsmagasin bekräftar dem så tydligt.

Dels för att AIK har ett nytt sätt att kommunicera kring dem.

Så här säger AIK:s tillförordnade sportchef Björn Wesström till Sportbladet apropå hans dialog med ”Firman Boys” som uppmärksammas i UG:
– Vi gör ingen skillnad på olika supportrar.
Vad har ni en dialog om?
– Det kan vara allt från hur dialogformerna ska skötas till bengalbränning. Man kan ta hjälp av supportrar också.
Tar ni hjälp av ”Firman Boys”?
– Vi tar hjälp av alla supportrar. En klubb är ingenting utan sina supportrar.
Hur har ni tagit hjälp av ”Firman Boys”?
– Jag tänker inte peka ut enskilda företeelser. Men när AIK 2004 hade en konfrontationstaktik gick allt åt helvete. Sedan 2005 har vi haft en bra dialog vilket har lett till att det är lugnt på arenorna och det är firman en del av.

AIK:s föreningsordförande Johan Segui om hur han ser på Uppdrag Gransknings reportage:
– De har varit reko mot oss som klubb. Vi har fått ta del av materialet och jag tycker att de låter oss komma till tals. Men jag tycker att de buntar ihop oss: ”AIK:s firma”. AIK är något annat än vad ”Firman Boys” är. Jag reagerade också på att de sa ”Hammarbys firma”. Men framför allt förstår jag inte hur det kan ifrågasättas att vi har en dialog? Vi har fått ett bättre klimat runt matcherna och där har dialogen varit en viktig del.
Är det en terrorbalans?
– Det är en demokratisk balans. Jag hävdar med en dåres envishet att vi måste prata med dem. Det är det enda sättet att förändra.

Med det här sättet att resonera råder det inte längre någon tvekan om firmornas betydelse kring klubbarna, i alla fall inte ”Firman Boys” betydelse kring AIK. Firmorna fungerar inte som vanliga supporterklubbar eller andra fansorganisationer att det finns en ordförande eller en kontaktperson eller medlemslista. Därför har det varit lite knöligt att definiera vad det egentligen är för något. Nu är de, trots sin slutna organisationsform, något som AIK:s företrädare öppet förhåller sig till på ungefär samma sätt som de förhåller sig till andra supportergrupper. Eller om man så vill, en samtalspartner, en hjälpande hand, en del av familjen som visserligen har värderingar som frontalkrockar med AIK:s värderingar, men ändock – en del av AIK-familjen.

Det är vad jag tror blir den i ett historiskt perspektiv stora grejen med UG:s reportage.

Jens T Andersson, som avgick som sportchef i veckan, nämns överhuvudtaget inte i inslaget men jag tror att anledningen till hans avhopp kan hänga ihop med att han inte känt sig bekväm med den linje som AIK tycks ha bestämt att hålla (”Vi har en dialog med ’Firman Boys”, ”Det var ännu värre med konfrontationstaktiken”). Men det är en ren spekulation från min sida, Jens har själv hävdat att det inte har något med Uppdrag Granskning att göra så ta det för den vilda teori det är.

Mycket av materialet SVT har fått fram uppges komma från ”Firman Boys” interna forum på hemsidan sverigescenen.se som aldrig varit tänkt att läsas av utomstående. Det är planer, strategier och aktioner som sedan bekräftas genom att exempelvis Björn Wesström verkligen har haft det samtal med ”Firman Boys” som diskuteras internt.

Uppdrag Granskning hävdar att AIK:s styrelser är infiltrerade av ”Firman Boys” – Johan Segui hävdar att det inte stämmer då det i dag inte finns några personer i AIK-styrelsen som är aktiva i ”Firman Boys”. Som jag ser det har båda rätt på sitt sätt, det går att se det där ur olika perspektiv och var och en får bilda sig en uppfattning genom att se programmet.

Det framkommer ett par detaljer som var okända för mig (givetvis den interna kommunikationen på sverigescenen.se:s forum men också delen som handlar om Wesström samt omständigheterna kring hur ”Firman Boys” kopplas ihop med Hells Angels) men för den breda publiken är det säkert mycket som känns helt nytt, även om merparten har berättats tidigare fast då i den mer fragmentariska, dagliga nyhetsrapporteringen.

– Jag vill varna för väldigt obehagliga bilder, inleder Janne Josefsson med att säga och jag håller med: vissa scener från firmauppgörelserna är fruktansvärda.

Kvar på näthinnan finns en modig, ung tjej som på väg hem från jobbet kliver rakt in i en uppgörelse mellan två firmor på Södermalm, knuffar undan ett par huliganer och hjälper en annan slagskämpe som precis blivit stampad i huvudet liggandes på marken.
– För mig var det som att se någon som höll på att bli dödad, säger tjejen som borde få en Emmy för sin insats.

Uppdrag Granskning fick mig att fundera kring en av mina fotbollsjournalistiska ståndpunkter. Tidigare har jag tänkt att uppgörelserna på stan eller i grusgropar inte ska kopplas ihop med idrottsföreningarna trots att slagsmålen sägs utkämpas i deras namn. Det är ett rent samhällsproblem och en fråga för polis och myndigheter, har jag tyckt. Men reportaget visar på en röd tråd: det är genom fajterna som firmamedlemmarna har skaffat det skräckinjagande ryktet som i förlängningen bidragit till deras makt inom svensk fotboll. Även om det var ett onödigt frossande i slagsmålsscener som förmodligen är direkt kontraproduktiva.

Samtidigt är det Johan Segui säger i min intervju intressant angående
att europeiska fotbollförbundet Uefa faktiskt uppmanar alla klubbar att ha en dialog med SAMTLIGA supportergrupper.
– Det står klart och tydligt att vi är ålagda att ha en dialog med alla supportrar. Det anses vara ett förebyggande arbete för att minska våldsamheter i samband med fotbollsmatcher. Under förra året hände i princip ingenting inne på Råsunda och hela premiären på Friends föregicks av en dialog kring pyroteknik som fungerade.

Föreningsdemokratin får en känga i reportaget. Regeringens samordnare i frågor om idrottsrelaterat våld, Björn Eriksson, förklarar hur det kan gå till i storklubbar i dag:
– Om vi andra, som du och jag, inte engagerar oss, men en målmedveten grupp säger ”vi ska försöka kapa, vi ska försöka ta över”, då får den gruppen ett oproportionerligt inflytande. Tyvärr är det den tendensen vi tycker att vi ser i vissa storklubbar.
På Uppdrag Gransknings fråga om inte firmorna, som alla andra har rätt att delta demokratiskt, att göra sin röst hörd, svarar Björn Eriksson:
– Det kan tyckas så. Men då glömmer man en sak. De här våldsverkarna har begått mängder av våldshandlingar och skrämt vanliga människor. Sen kommer ett årsmöte, in tågar 30 stycken av de här, sedan har du 50 från det vita laget, som du och jag tillhör, då blir de rädda. Man får ett underläge mot de här. På något sätt har vi låtit de erövra agendan och det är det jag och många andra vänder sig emot.

Detta kommer säkert att användas som ännu ett i raden av tveksamma skäl för att riva upp 51-procentsregeln men jag tycker inte att heller det är starkt nog. Det vore att att säga att ”vi skyddar demokratin genom att avskaffa den”. Hur låter det?

Föreningsdemokratin har funnits i hundra år, den utmanas och prövas just nu mer än den någonsin gjort tidigare, och det visar hur viktigt det är att vi inom medierna belyser vad som sker på årsmöten, att personer inom föreningar slår larm om saker är på väg att gå snett samt vikten av att alla medlemmar gör sin röst hörd.

Nu dags att fokusera på fredagens Bollklubben som den här veckan gästas av Malmö FF:s tränare Rikard Norling.