Frågan som hängde i luften efter Disciplinnämndens dom (i den avbrutna matchen Djurgården-Mjällby) var vilka ”särskilda skäl” som gjorde att matchen ska återupptas i stället för att Mjällby får segern med 3-0.

I dag kunde vi så läsa domen i sin helhet. Som ”särskilda skäl” anges att de saker som kastades in – petflaskor, mynt och ett päron – inte anses lika farliga som exempelvis pyroteknik.

Det väcker en rad frågor som vi försöker reda ut i veckans avsnitt av Sportbladet Fotbollspodd: vilka frukter är egentligen okej att kasta?

Om Gbenga Arokoyo hade träffats av en kiwano är det tveksamt om han hade rest sig igen. Denna dödsfrukt har stenhårt skal och vassa taggar.

Skämt åsido, jag förstår om Mjällby överklagar, jag är helt övertygad om att Djurgårdens Mats Jonsson hade gjort det om rollerna vore ombytta. Sedan är det bästa att matcher avgörs på planen men jag tror inte det är så Disciplinnämnden har resonerat. Deras perspektiv brukar vara strikt fotbollsjuridiskt.

Efter Alejandro Bedoyas kritik mot IFK Göteborg kommer Jonas Thern med en andraserve. ”Brottarfotboll”, kallar han Blåvitts spel.

Den här ständigt återkommande diskussionen har jag aldrig förstått. För det första handlar fotboll om att vinna eller ta poäng, inget annat. För det andra utvecklas fotbollen bäst av en mix av destruktiva och spelande lag. Om alla spelade som Häcken hade det blivit bandy av alltihop i stället. Inget bra.

…fast vad är egentligen brottarfotboll? ”Något primitivt”, trodde EP-Månsson.

Apropå Blåvitt skrev GP-Balkander en krönika som har diskuterats en del i medieankdammen i dag. Jag bjuder på ingressen:
”Månlandningen, Ingemar Johanssons VM-titel, Tjernobyl, mordet på Olof Palme – och 0-0 mellan Elfsborg och IFK Göteborg på Borås Arena i april 2013”.

Avd. att ta lite för mycket. Men det kan hända den bäste, GP-Balkander är en bra gubbe.