Brasilien besegrar Italien med 4-2 och har fortfarande inte förlorat mot Italien sedan den där VM-matchen 1982 som inte heller skulle ha förlorats men utan backlinje och med en pensionär i målet kunde Paolo Rossi göra tre och den moderna tidens bästa landslag som aldrig vann VM var utslaget.

Jag följde det via en radioapparat i Svartjärn och kunde inte förstå hur det var möjligt, sex år gammal.

Sedan dess har jag lärt mig att du vinner inte VM utan backlinje och med en pensionär i målet.

Frågan man ställer sig kring dagens Brasilien är ungefär den samma: Håller defensiven? Ja, sa Nannskog och Strömberg inför mötet med Italien och beskrev backlinjen som världsklass.

Jag var inte övertygad då, och jag är inte övertygad nu efteråt, även om Brasilien hade ett bra presspel högt upp i planen långa perioder.

Visst har Brasilien världsklassnamn där bak men vi talar ju inte om att få till det hyfsat – vi talar om att få till det så jävla bra att det blir VM-guld på hemmaplan om ett år. Men nu finns i alla fall en förbundskapten som kan det där med att sätta försvarsspel. Och det är som sagt ett år kvar.

Men innan jag sammanfattar brassarnas insats i Confederations Cup vill jag se hur de ser ut mot Spanien i finalen.

Eller vill jag verkligen det?

Folk klagar på Neymar för att han filmar och de kan väl folk få göra. Men klaga då när han filmar, inte när italienarna river omkull honom som de gjorde mest hela tiden i kväll.

Buffon borde tagit frisparken även om den var snygg och det är ju inte utan att man undrar om tåget har börjat gå för den en gång så fina gamle keepern?

Domaren Ravshan Irmatov från Uzbekistan svarade för en klassisk tavla när han blåste straff för Italien helt korrekt då Silva drog ner Balotelli men när Chiellini sköt bollen i mål sekvensen efteråt godkändes det i stället.

En situation jag aldrig har sett förut. Att man ska spela till domaren blåser lär vi oss redan som femåringar och ett riktigt domslut av Irmatov hade varit att be italienarna om ursäkt för att han inte avvaktade, och sedan låtit Balotelli rulla bollen i mål från elva meter i stället.

Mot bakgrund av att Balotelli aldrig missar en straff det blev rätt till slut, även om vägen dit förstås var helt galen.

Nu ska jag se hur det går i Häxan.