Sverige har spelat sex matcher i det pågående VM-kvalet, de har fortfarande inte gjort en enda där helheten kan sägas ha varit bra. Alltså prestationen.

En fenomenal avslutning mot Tyskland, en hållen nolla mot Irland, en skaplig bortaprestation mot Österrike och en godkänd inledning mot Färöarna hemma.

Någon mer matchperiod/detalj i det här kvalet som förtjänar att nämnas?

Tveksamt.

Sex matcher utan att Sverige får till det ordentligt. Hur ska vi analysera det? Hur ska vi hantera det?

Det beror givetvis på vad vi har för förväntningar på det svenska landslaget.

När kvalet lottades ställde jag frågan redan i rubriken: ”Blir Sverige ens tvåa i kvalgrupp C?”.

Mina VM-förhoppningar har därmed aldrig varit särskilt höga, för även om Sverige nu blir tvåa ska de fixa ett play off också.

Därför tyckte jag inte att 0-0 mot Irland i mars var så illa som många andra, och jag tyckte att mötet med Österrike häromdagen var ett fall framåt.

Men det här?

När Sverige inte ens klarar att prestera mer än en dryg halvtimmes bra fotboll hemma mot Färöarna, då håller det inte att titta på enskilda spelare som inte levererar – då måste vi börja tala om ett systemfel.

När gjorde Sverige senast en bra tävlingslandskamp under Erik Hamrén?

2-0 mot Frankrike i EM var bra. Men hur mycket handlade det om att fransmännen redan var klara för kvartsfinal?

3-2 mot Holland i förra kvalet var också bra? Men hur mycket handlade det om att Holland redan var EM-klart?

Hur många tävlingslandskamper har Sverige egentligen presterat på topp gjort under Erik Hamrén?

Ingen i det pågående VM-kvalet, storsegrarna mot San Marino i EM-kvalet, 5-0 hemma mot Finland sommaren 2011, 4-1 borta mot Moldavien under våren och Hamréns EM-kvalpremiär mot Ungern 2-0 hösten 2010.

Högt räknat sju matcher, alltså.

Då är två mot San Marino, en mot Finland, en mot Moldavien. Ingen i det pågående VM-kvalet.

Högt räknat sju bra matcher – på tre år. Sju bra matcher – av 19. Blåbärsmotståndare medräknade.

Så låga förväntningar har inte ens jag på det befintliga spelarmaterialet.

Jag fruktar att förklaringen inte är mer komplicerad än att Sveriges landslag inte passar ihop med förbundskaptenen.

Eller möjligen tvärtom.