Över 90 mållösa minuter på Astana Arena – ändå är Sverige bara två poäng från play off.

Så är det.

Zlatan Ibrahimovics historiska 1-0-mål efter 27 sekunder följdes av 91 spelminuter utan mål, Andreas Isaksson blottade klockspelet och sedan var uppdraget slutfört – tre poäng.

Nästa uppgift?

Två kryss på Friends.

Kryss mot Österrike, kryss mot Tyskland.

Då är Sverige i ett play off för första gången.

Seger mot Österrike funkar också, däremot får Sverige inte förlora den matchen.

Inte svårare än så, just precis så svårt.

Sverige-Österrike i play off-final, en sådan match har vi inte haft sedan Danmark på Parken i VM-kvalet 2009 (1-0 till danskarna).

Holland hemma 2011 var inte riktigt samma grej, holländarna var EM-klara, Sverige hade play off-platsen i en ask.

Nu är det vinna, kryssa – eller försvinna.

Jag säger som Anderas Isaksson sa i mixade zonen:
– Det blir en häftig match.

Det blir ju det.

Kazakstan-Sverige då?

Äh, Blågult gjorde det vi krävde och förväntade oss. Visst kunde man önska ett par mål till, Sverige har sämre målkort än Österrike, men man kan inte få allt.

Det var en sådan där match där Sverige gjorde mål direkt och kände nog att ”Vi är fan så mycket bättre än dem” och fick sedan svårt att plocka fram de sista 10-20 procenten, de lyckades aldrig skaka av sig känslan av att ”Det här löser sig ändå”. Därför brast det på ett antal positioner men inte på tillräckligt många och inte hela tiden.

Kazakstan kom till en handfull farliga lägen, i första halvlek oftast omkring Adam Johansson och Pelle Nilsson. När laget balanserades om till andra halvlek uppstod ytorna runt Mikael Antonsson och Martin Olsson i stället. Men de gånger det blev skarpt läge visade Andreas Isaksson varför han varit Tommy Söderbergs, Lasse Lagerbäcks och Erik Hamréns förstaval under en herrans massa år.

Anders Svensson och Albin Ekdal (framför allt Ekdal) gjorde kloka insatser centralt medan de svenska yttrarna inte erbjöd något anfallshot alls.

Och medan Zlatan Ibrahimovic försökte pendla mellan positionen längst fram och att falla ner i hålet dödade Johan Elmander ytor i stället för att dra isär kazakernas backlinje. Elmander blev näst intill en säkerhetsrisk med misslyckade dribblingsförsök och upprepade felbeslut. Ett resultat av frustration, gissar jag.

Jag vet inte hur matchen var framför tv-apparaterna – jag anar att det var som att sova oroligt? – medan upplevelsen på arenan lyftes av en engagerad och högljudd kazakisk publik som levde med varje gång hemmalaget gick till anfall.

…för att inte tala om ljudvolymen ur högtalarsystemet när det pumpades reklam inför avspark…

 

 

 

 

 

 

 

Bank var bättre förberedd…

 

 

 

 

 

 

 

…även om vakten ser aningen bekymrad ut över vilka hemsidor Bank egentligen surfar på?

När vi ändå är inne på ljud – Kazakstans nationalsång! En ny favorit.

…eller som Niva uttryckte det:
– Den bästa låten jag har hört i år.

Matchen som sådan var egentligen ganska sömnig, det var den mixade zonen också förutom när Zlatan kom och alla reportrar, fotografer och tv-team stormade ditåt vilket resulterade i att Expressens stackars Nils-Petter Nilsson föll handlöst och drog med avspärrningsstaketet i fallet. Zlatan fnissade åt den dråpliga situationen och vände sig till landslagets säkerhetspryo och frågade:
– Jag vet inte om jag ska flabba?

Apropå Zlatan: fem raka, hårda, oriktade frisparkar rakt i muren nu. När t a r Sebastian Larsson chansen från nära håll?

Jag frågade Marcus Allbäck om kritiken han och Erik Hamrén har fått under samlingen men han tyckte inte att det var några konstigheter:
– Nej det är resultat och poäng det handlar om. Jag tycker inte att kritiken har varit för tuff. Det ingår i det här att bli kritiserad.

Förbundskapten Hamrén inledde samlingen med att fräsa åt fel fotograf, han gav ett betydligt mer harmoniskt intryck mot slutet, kolla bara Blancos ömma foto…

 

 

 

 

 

Faktum är att kvällen före Irlandsmatchen satt Sportbladets utsända styrka – mr Flinch, Kaninen, Bank & Niva, Fitness och jag själv – och spånade ihop en tio-lista på tänkbara namn att efterträda Hamrén. Listan publicerades aldrig men den finns i tryggt förvar på datorn där dessa rader nu skrivs.

…det blev en ganska kompetent och trovärdig lista till slut. Dock inte särskilt aktuell som resultaten föll sig.

Till sist: 101 år efter att Hjalmar Lorichs hängde in 1-0 redan efter elva sekunder i en träningsmatch mot Finland blev han omnämnd av svenska medier igen. Zlatans 27-sekundersmål är rekord för en svensk tävlingslandskamp, men Lorichs från 1912 är det snabbaste i landslagssammanhang. Och apropå rekordmän var det någon på Twitter som undrade hur det gamla målet egentligen gick till:
– Var det Anders Svensson som spelade fram?