I dag var det presskonferens med förbundskapten Erik Hamrén inför den avslutande kvalmatchen mot Tyskland på Friends.

Frågan som hänger i luften kring det här landslaget – och kring Hamréns ledarskap – är å ena sidan bristerna som ständigt försätter dem i besvärliga situationer, å andra sidan förmågan att ständigt reda ut dem.

0-4 mot Tyskland blev 4-4. 0-1 mot Irland blev 2-1. 0-1 mot Österrike blev 2-1. Om jag inte minns fel låg Sverige till och med under mot Färöarna?

Förbundskaptenen kom själv in på ämnet och han gjorde det via en parallell till golfens handicapsystem. Jag förstod inte riktigt liknelsen men Simon Bank sa att den var bra och då litar jag på det.

Själv har jag svårt för golf. Jag har sett golf. Jag har vuxit upp med golf. Jag hatar golf. Hela min sportjournalistiska gärning kommer att ägnas åt att bekämpa idrotter med hutlösa medlemspriser endast tillgängliga för bättre ställda.

I alla fall, Hamrén berättade att han hade 18 i handicap:
– Det har jag för att jag är ojämn. Vi (landslaget) har 22 i handkapp, Tyskland har tre, sa Hamrén och syftade på placeringen på Fifas världsranking.
– Den som har tre i handikapp gör inte sex dåliga hål som jag gör i golf.

Sedan kom Hamrén in på det intressanta:
– Jag fick en fråga efter senaste matchen varför vår prestation växlar lite. Det kanske är för att vi är rankade 22:a i världen. Om vi hade varit trea hade vi inte haft de växlingarna i spelet, då hade vi varit Tyskland, då hade vi legat tvåa-trea i världen. Nu är vi 22:a i världen och det finns en anledning till det givetvis.

Olof Lundh bröt in med en fråga om Hamréns kontraktssituation, Bank undrade hur Hamréns idealmatch mot Tyskland såg ut och en tysk murvel var nyfiken på hur Sverige påverkas av att spela utan Zlatan Ibrahimovic.

Tills slut fick jag tag på den mikrofon man måste ha för att ställa frågor på de här presskonferenserna, och kunde fortsätta på det inslagna golfspåret:

Erik, du säger att ni svänger en del i prestationen och att det är därför ni ligger på plats 22 på rankingen. Vad är utvecklingsmöjligheterna, hur jobbar ni för att inte svänga så mycket och i stället göra jämnare prestationer på hög nivå oftare?
– Ja, vi måste bli bättre både som lag och individuellt. De bitarna hör ihop. Belgien har ett väldigt bra landslag, nu är de klara för VM, senast de var med var 2002 tror jag. Det tar tid att få till det. För små länder som vi och Belgien tar det kanske lite längre tid att bli så bra som man önskar. Det är det Sverige har gjort så fantastiskt bra under mina företrädare, att de gick till slutspel. Vi lyckades under mitt första försök, jag hoppas att vi lyckas under mitt andra också.

– Det är många faktorer som påverkar för att bli det lag man kan drömma om. Inte minst vad du har för möjligheter med spelarna. Om du tar Belgien igen så har de ett antal spelare som är dominerande i stora klubbar i Premier League. Det är klart att laget då har större möjligheter att lyckas.

– Men jag tycker att vi gör det bra. Det kanske fokuseras på att vi är upp-och-ner. Ja, jag skulle också önska att vi såg ut som i andra halvlek mot Österrike i 90 minuter. Eller som vi såg ut i andra halvlek mot Tyskland i 90 minuter. Men då hade vi varit rankade trea-fyra i världen och det är vi inte – ÄNNU!

– Ambitionen är att vi ska jobba mot det. Men i stället för att fokusera på varför vi är så ojämna kanske det skulle vara fokus på varför vi är så bra på att klara upp det till slut. Vi har tagit oss till playoff nu, det har inte Irland gjort, det har inte Österrike gjort.

– Jag tycker att spelargruppen och ledargruppen ska ha stor credit för det vi har gjort tillsammans. Jag tycker vi har visat en bra kvalitet och en bra moral utifrån de förutsättningar vi har.

Den som läser svaret noterar två saker:

1. Om Sverige ska utvecklas under Hamrén måste Sverige få fram fler spelare med framträdande roller i bättre klubblag. Något som är mycket svårt att påverka.

2. Inte någonstans i resonemanget kopplar Hamrén eventuella utvecklingsmöjligheter till att strukturen eller spelsystemet kan formas bättre efter tillgängliga spelarmaterialet. Det som faktiskt går att påverka.

Kanske är det svaret på varför prestationen svänger så ofta och mycket?

En kort reflektion om (de preliminära) förändringarna som tvingats fram i startelvan mot Tyskland:
Det är offensivaste valet på varje position:
Pierre Bengtsson, inte Adam Johansson, ersätter Mikael Lustig.
Kim Källström startar bredvid Anders Svensson, inte Rasmus Elm.
Ola Toivonen, inte Pontus Wernbloom, ersätter avstängde Zlatan.

…Ukraina all over again.