1-0 i sjätte minuten av Tobias Hysén.

2-0 i 42:a minuten av Alexander Kacaniklic.

Där och då vände jag mig till Bank som satt bredvid på pressläktaren:
– Det här är fan inte bra.
– Kroatien all over again, svarade Bank.

Ni minns väl träningsmatchen mot Kroatien våren 2012?

3-1 i Zagreb mot ett slött och ointresserat hemmalag, ett resultat som pumpade upp Sverige och Erik Hamrén till den milda grad att han skickade ut fem mästerskapsdebutanter och de offensivaste valen i alla startelvsfrågetecken när det vankades EM-premiär mot Ukraina – i Ukraina.

…sedan gick det som det gick.

Tänk då vad en svensk seger mot ett slött och ointresserat Tyskland i en VM-kvalmatch hade inneburit för det kommande playoff:et?

Herregud, Hamrén hade ridit in i Lissabon med en 3-2-5-elva med sig själv och Marcus Allbäck i fria mittfältsroller – och Svenska Spel-Uffe mellan stolparna.

Skämt åsido, vi hade i alla fall riskerat att drabbas av en sådan hybris att playoff:et skulle vara över innan vi ens visste vilka vi lottats mot.

Nu tog Mesut Özil ansvar för Sveriges VM-öde. Tyskland växlade upp direkt efter 0-2, hittade ytan mellan svenskt mittfält och backlinje utan att låta Sverige hinna hem och Özil skickade in det viktiga 1-2 strax före halvtid.

I andra halvlek orkade ett Sverige utan sammanhängande försvarsstruktur inte fortsätta att löpa de meter som krävs för att försvara sig mot ett Tyskland som ökade från cirka 50 procent av maxkapacitet till 75 procent, det såg mest ut som en träningsmatch mellan ett allsvenskt lag och ett division ett-lag. Till slut hade Tyskland gjort fem mål på 25 minuter, Sverige var ”totalt utspelade” som Pelle Nilsson ärligt utryckte det (även om Tobbe Hyséns andra mål förstås var en jävla delikatess).

Så tack Tyskland. Tack och lov vann Sverige inte den här matchen.

Oavgjort hade det gärna fått bli, det hade tagit Sverige upp på den övre seedningshalvan men ärligt talat: Trots att det ”bara” skilde två mål var det aldrig nära.

Jag orkar inte gnälla på eventuella taktiska förbundskaptensmisstag, jag tror inte att det hade spelat någon roll vad Hamrén hade gjort, det är för mycket som skiljer mellan de här lagen, ännu mer än jag trodde faktiskt.

Med en superorganiserad defensiv och Zlatan Ibrahimovic på planen hade det kanske blivit jämnare men det vete fan det heller. Dagens svenska landslag har inte material, struktur eller spelfilosofi för att göra det särskilt besvärligt för toppnationerna likt Sverige tidigare gjort mot Argentina, mot Tyskland, mot Spanien.

…och tänk tanken att Miroslav varit med.

Snacket i den mixade zonen efteråt handlade inte så mycket om matchen. Det fanns egentligen inte så mycket att säga om den. Det handlar om att titta framåt.

Mot playoff.

För Sverige är det lite av en 50 Cent-lottning…f’låt en fifty-fifty-lottning.

Portugal eller Kroatien är bye bye Brazil – Grekland eller Ukraina är Copacabana, here we come.

Ungefär så.

Jag frågade Ola Toivonen vilka han helst ville möta nu:
– Grekland. Fråga mig inte varför. Jag har inte sett en match med dem. Jag säger inte att det är enkelt att åka till Aten men jag tror att de är minst skickliga om man ser till de här lagen.
– Vad vill du ha? frågade Ola plötsligt.
Vad jag vill ha?
– Ja.
Öh, ja det skriver jag väl i min krönika till i morgon, svarade jag.
– Vadå, är du Zlatan eller? Ska jag läsa det i appen?
Grekland har ju sin styrka i försvarsspelet men kanske inte i anfallsspelet – är det det du tänker på?
– Nej, jag kan ingenting om dem, sa Ola.

…det var en rolig konversation.

Apropå den här ”appen” som det är ett evinnerligt tjat om kom Zlatan ut med några citat sent i går kväll. Jag kan säga att han har en bit kvar till vår nivå. Det är inte mycket till journalistisk spets i de stories han publicerar.

Mer då?

Alexander Gerndt gick bakvägen (avbytarna behöver inte gå genom mixade zonen), Tobias Hysén var sist ur omklädningsrummet (han gjorde ju två mål), Anders Svensson köpte att han petades (”Jag är sämst av mittfältarna på att löpa utan boll”) och Pierre Bengtsson spelade högerback för att Adam Johansson varit krasslig (sa Hamrén i alla fall).

…och Island är klara för playoff – Lasse Lava mot VM. Team Lasse – vem trycker upp t-tröjorna?

Det var den kvällen det.