12. IF BROMMAPOJKARNA
Stockholms roligaste fotboll spelas varken på Friends eller Tele 2.
Utan på Grimsta IP.
Dags att börja masa er dit, Stockholmsbor.
2500 åskådare per match är underkänt på alla nivåer. Då är siffran ändå dopad med derbyspel på Tele 2. Bara Syrianska var sämre i allsvenskan i fjol. Det är något BP måste jobba med, hur ser kampanjen ut? Receptet ”rolig fotboll” verkar inte räcka.
Faktum är ett den stora lilla talangfabrikanten i dag har ett representationslag som spelar en offensiv och passningsorienterad 4-3-3-fotboll, Stockholms snabbaste och mest underhållande om man är lagd åt det hållet.
När Serge-Junior Martinsson Ngouali och Jesper Karlström sätter fart på bollen och hittar Mauricio Albornoz i ”nummer tio”-ytan är det absolut sevärt.
I båda riktningar, bör poängteras.
Defensiven är lagets akilleshäl. BP blir ofta överkörda av tunga och välorganiserade motståndare. Flest insläppta mål i allsvenskan efter jumbon Syrianska 2013.
– Men vi kan inte försvara oss kvar i allsvenskan, det kommer inte att gå, säger nye tränaren Stefan Billborn.
BP har därför förstärkt med två forwards där Dardan Rexhepi från Malmö FF varit het under försäsongen. Christian Kouakou från AIK får ses som backup i spetsrollen. Anfall blir bästa försvar på Grimsta i år också.
Bojan Djordjic har lämnat, han tog baskern med sig och tur är väl det för några nya vad kring BP tänker jag inte ingå. Mycket talar nämligen för att de löser kontraktet igen.

11: ÖREBRO SK
En gång föreslog jag att Erik Hamrén borde anställa Peo Ljung som ett ”defensivt hököga” för att få ordning på landslagets försvarsproblem.
Peo tog sig an Örebros bekymmer i stället – som studsade tillbaka till allsvenskan direkt.
21 insläppta mål på 30 matcher. Målvakten Oscar Jansson höll nollan elva gånger. Totalt tillät ÖSK bara 99 avslut mot eget mål i fjol. Normalt ligger siffran mellan 150 och 200 avslut per säsong/lag.
Jag ska inte säga att det är sensationellt bra men det är bra. Och det är inte konstigt.
Peo Ljung är fotbollsidioten som inte missat en italiensk ligamatch sedan frun tvingade iväg honom på smekmånad mitt under brinnande Serie A-spel. Medan kamraterna hade Cruyff och Edström som idoler klistrade Peo upp planscher på Claudio Gentile och Björn Nordqvist.
Som spelare hade han farten och tekniken att bli en vass anfallare men kärleken till fyrbackslinjen gjorde att han förblev högerkanten trogen i över 500 matcher för Helsingborgs IF.
Äh, ni förstår var jag vill komma: ÖSK är tillbaka där de hör hemma och de kommer att försvara platsen väl.
Inför comebacken har backlinjen stärkts med Erik Moberg från Åtvidaberg som tillsammans med veteranen Magnus Wikström bildar ett mittlås av klass. Det håller också innermittfältaren Robert Åhman-Persson från AIK när han väl är fri från knäproblemen. Längst fram i centrallinjen lurar den oberäknelige Shpetim Hasani.
Räkna inte med en ny tredjeplats (som 2010) men den här nykomlingen är för besvärlig för att åka ur igen.

11. MJÄLLBY AIF
Du väljer dina vänner men du väljer inte vem du blir kär i.
Det gäller även kärlek till fotbollsspelare.
Som till Mjällbys Andreas Blomqvist.
I P1:s Allvarligt talat tog P.O. Enquist nyligen ställning till varför vi väljer våra vänner med förnuftet medan det sexuella styr vilka vi blir kära i.
Lite så är det med fotbollsspelare för oss fotbollsidioter. Jag talar alltså inte om kärlek till spelare i favoritlaget.
Plötsligt sitter du på Friends Arena, ser AIK-Mjällby spela 0-0, och går igång på en 21-åring från Karlshamn.
Andreas Blomqvist kommer från Högadals IS som fostrat Lars ”Bambis” Lindqvist och Erton Fejzullahu.
Varför föll jag för Blomqvist? Han är ingen Maradona, Klose eller Schwarz utan en Zico, en nätt liten innermittfältare med fötter som lyder hjärnan. Med fotbollsintelligens och en förmåga att lösa situationer även när tempot skruvas upp. Även om Blomqvist inte är av det material som tar plats i ett riktigt landslag tycker jag att han är så grann.
Överlag behövs det mer kärlek på Listerlandet. Anders Thorstensson fick en halv säsong på sig innan han avrättades med fotbollsskorna på. Om lugnet tillåts lägga sig under Lasse Jacobsson kan Mjällby få ett fint fotbollsår. Patrik Ingelsten som spets i stället för ”Pärlan” Ericsson är taget, outtröttlige mittbacken Gbenga Arokoyo kämpar vidare och bara en sådan sak som att ”Löken” är tillbaka.
Där finns ingen kärlek men jag skulle gärna ha ”Löken” som vän. Alla borde ha en vän som kallas ”Löken”.

9. ÅTVIDABERGS FF
När lag med små resurser år efter år gör bättre resultat än rikare konkurrenter måste man fråga sig:
Hur gör fan de?
I lilla Åtvidaberg är en av förklaringarna sportchefen Mats Karlsson.
Sedan ”Åtvid” kom upp i svensk fotbolls finrum igen har det blivit två raka åttondeplatser. Lika många vinster som förluster och målskillnaden har stannat på plus/minus-noll. Jämnt och fint kan tyckas men det visar varför laget endast når mitten av tabellen – prestationerna är för ojämna.
Varför?
Vänd på det: Åtvidaberg har senaste året sålt klasspelare som Magnus Eriksson, Victor Prodell och Tom Pettersson men löste ändå en allsvenskt mittenplacering i fjol.
En förklaring är att Peter Swärdh fick bättre styrsel på försvarsspelet, en annan att sportchefen Mats Karlsson tycks kunna fynda var som helst. Ofta i Sörmland och norra Småland men Karlsson finner rätt stigar även utanför skogen.
Daniel Sjölund lockades från en ordinarie plats i Djurgården, Mohammed Abubakari hämtades från grekiska Doxa Grama och Ricardo Santos erbjöds att få fart på karriären som avstannat i norska Sogndal.
Till i år valde Falkenbergs skyttekung Victor Sköld Åtvidaberg trots flottare erbjudanden. Mittbacken Månz Karlsson – ”Elake Måns” – ansluter från nedflyttade Öster.
I 19-årige finske U21-landslagsmannen Simon Skrabb har sportchef Karlsson gjort ett litet högerytterfynd från FF Jaro (lån med köpoption).
Tränare Swärdh får gott om alternativ till 4-4-2:an i år också. Det kan räcka hela vägen till en ny åttondeplats.